Blogg


Tankar kring user experience, service design och effektstyrning

Rekommenderat!

Nu kan du nominera!

Ola Nilsson

Äntligen är det möjligt att nominera till det annorlunda designpriset – inUse Award 2018! Du som nominerar kan också vinna priser!

Syftet med inUse Award är att visa på goda exempel. Vi vill lyfta fram svenska lösningar som gör användarnas vardag ...

Ha en härlig sommar!

Ola Nilsson

Nu är det dags att ta det lite lugnare. Men den 6 augusti är de flesta av oss tillbaka!

Under veckorna 29 till 31 är de flesta av oss på inUse lediga. Därför kan det ta lite längre tid att svara på mejl. Bloggen tar också ett litet uppehåll. Den 6 augusti är de flesta av oss tillbaka på kontoret. Vi önskar en underbar sommar och ljuvlig semester till alla!

Självbetjäning på hamburgerhaken – en utvärdering

Jakob Åberg

Sommartider brukar innebära mer resande längst vägarna, vilket i sin tur brukar leda till ett eller annat besök hos någon av landets många snabbmatsrestauranger. För att underlätta ert val och göra besöket så effektivt som möjligt kommer här inUse stora användarupplevelseguide. Vi har utvärderat 3 självbetjäningskassor!

Självbetjäningskassorna har designats för att öka bekvämligheten och göra besöken mer tidseffektiva. Men för att uppnå målet är det viktigt att man som kund förstår gränssnittet och känner sig trygg i att beställningen blir korrekt. Jag och Pia Löfving gav oss ut för att jämföra 3 självbetjäningskassor.

I utvärderingen har vi granskat hela kundresan; från det att man går in på restaurangen, gör sin beställning och sedan får sin mat. Samma beställning gjordes på alla restauranger för att mäta tiden och testa flexibiliteten:

  1. Ett vanligt mål (till exempel Big Mac & Co), med bearnaisedipp och en extra cheeseburgare.
  2. En vegetarisk burgare utan tomat, med morötter och mineralvatten.
  3. En kopp kaffe och en glass.

MAX

Självbetjäningskassorna

Max har placerat sina självbetjäningskassor så att alla gäster på restaurangen passerar dem på väg till de bemannade kassorna. En enhet är cirka 180 cm hög och 40 cm bred, med en touchskärm på 15 till 20 tum. Dock finns det inga tillgänglighetsanpassningar och sitter man i rullstol så kan det vara väldigt svårt att se gränssnittet och interagera med det på grund av de uppåtlutande skärmarna.

Gränssnitt

Beställning av ett vanligt mål, med en dippsås och en extra cheeseburgare, görs snabbt och enkelt och anpassningar av maten är lätt att göra under tiden. Beställningsöversikten är tydlig och man känner sig trygg i sina val och vad maten kommer att kosta. Dock går det inte att göra ändringar i produkter efter att de placerats i varukorgen, de måste då tas bort och läggas till på nytt.

Texterna känns genomarbetade, knappar och andra klickbara element är stora och touch-vänliga och animationerna är sparsamma och logiska. Översättningen till engelska är inte fullständig då det enda som byts är menyalternativ, rubriker och knappar. För vissa produkter ges väldigt lite information, har man speciella matpreferenser så finns det ingen innehållsförteckning eller allergiinformation.

Beställningsflöde för scenario 1 hos MAX, ett vanligt mål + dippsås & extra cheeseburgare. Detta tog 1 minut och 15 sekunder.

I väntan på mat

Efter genomförd beställning skrivs kvitto ut med ett ordernummer. Detta ordernummer visas tydligt på en skärm vid kassan under rubriken “Tillagas” för att sedan bli en stor text i en grön box när maten är redo att hämtas.

På Max kan man inte ändra sin beställning i efterhand. Överst en wireframe av den befintliga beställningsvyn och under den ett förslag på hur man kan lösa det på ett annorlunda sätt.  

McDonalds

Självbetjäningskassorna

Det som utmärker självbetjäningskassorna på McDonalds är touchskärmar på ungefär 40 tum i stora enheter placerade på väggen eller stolpar. Ur ett tillgänglighetsperspektiv vinner de en del på de stora skärmarna. Det finns en knapp för funktionshindrade som visar ett nedskalat gränssnitt längst ner på touchskärmen, vilket gör det mer tillgängligt för rullstolsburna.

Gränssnitt

Första intrycket av gränssnittet är att layouten är rörig och innehåller onödiga, och för långa, animationer och sidoscrollande delar som nästan är oupptäckbara. Det finns heller ingen röd tråd i den grafiska formgivningen. Elementen fungera bra på den stora touchskärmen. Vid val av engelska som språk översätts hela gränssnittet, även beskrivningar av produkterna.

Att lägga en vanlig beställning är inte så enkelt som man kan hoppas. Huvudmenyn är en karusell, som loopar, och som inte har något slut. Detta trots att det bara finns sex menyalternativ. Vid val av dryck och tillbehör hamnar de dyraste produkterna överst i listan, medan de som ingår hamnar längst ner. Vald produkt hamnar sedan i beställningsöversikten längst ner i gränssnittet, men denna blir snabbt oöverskådlig på grund av begränsad höjd och horisontell scroll.

Ett stort problem med gränssnittet är att det är väldigt svårt att anpassa sin beställning. Funktionen är otroligt svår att hitta och det går bara att göra efter att man redan lagt produkten i varukorgen.

Beställningsflöde för scenario 1. Detta tog 2 minuter och 43 sekunder – mer än dubbelt så lång tid som på Max. Det beror till stor del att det tog lång tid leta fram dippsåserna.

I väntan på mat

När beställningen är klar kan man välja mellan bordsservering eller om man själv vill plocka upp maten i kassan. Bordsservering är ett smart initiativ från McDonalds och ökar kundupplevelsen avsevärt eftersom man som kund slipper stå vid kassan och vänta på sin mat. Hämtar man istället maten i kassan så står ordernumret tydligt under “Tillagas” på en skärm framför kassan. När maten är klar placeras ordernumret istället under “Serveras”.

 

McDonalds förstavy ger ett rörigt intryck med många olika färger, knappar och en karusell som huvudmeny. Överst den befintliga förstavyn och under den ett förslag från oss på en tydligare struktur.  

Burger King

Självbetjäningskassorna

Burger Kings självbetjäningskassor är ungefär 35 tum och är fästa på restaurangens väggar. Burger King har handikappanpassning i form av en knapp som gör så att gränssnittet skalas ner, vilket förenklar interaktionsmöjligheterna för rullstolsburna.

Gränssnitt

Gränssnittet är tydligt, men innehåller en del onödiga animationer. Det är heller inte helt tydligt vad som är klickbart och inte, och när man försöker interagera med vissa element så svarar inte gränssnittet direkt och som användare får man därmed ingen feedback på sina val. I vissa fall krävs flera tryck på skärmen innan man kan ta sig vidare. Alla element och interaktionspunkter är dock tillräckligt stora för att fungera på touchskärmen.

Flödet för att beställa ett vanligt mål är tydligt och naturligt. Man guidas genom flödet på samma sätt som när man beställer vid den bemannade kassan. Men det innehåller för många steg, vilket innebär många tryck till beställningen är klar. Det går heller inte att plocka bort produkter från sin burgare – bara lägga till, vilket såklart kostar extra. Vill man anpassa sin beställning får man göra det efter att den lagts i varukorgen. I varukorgen har Burger King valt att dölja detaljerad information om produkterna för att göra beställningsöversikten mer överskådlig, men risken är att användaren istället missar information om sin beställning.  

Texterna är på genomgående svengelska, men känns familjära. Ett stort problem med självbetjäningskassor är att det inte ges någon produktinformation. Har man speciella matpreferenser så är det väldigt svårt att beställa.

Beställningsflöde för scenario 1 som tog 1 minut och 40 sekunder. Från flödet är det tydligt att det är många vyer som ska klickas igenom innan man är färdig med sin beställning.   

I väntan på mat

Ordernumret på kvittot visas även på skärmen ovanför kassan under rubriken “Tillagas”, som animeras över till “Hämta” när maten är färdig.

Slutsats

Efter en hård kamp är det Burger King, som går segrande ur denna granskning ur ett användbarhetsperspektiv. Deras gränssnitt känns naturligt och genomarbetat, men är kanske inte lika effektivt som man hade önskat. Det känns som att många vyer kan slås ihop i beställningsflödet för att minska antalet klick och få användandet att kännas mindre hackigt. Burger King har dock inkluderat alla användare och det är det som gör att de går segrande ur den här striden.

Max självbetjäningskassor är betydligt effektivare än att gå till den bemannade kassan och man guidas som kund från det att man stiger in på restaurangen till det att man fått sin mat, vilket känns väldigt betryggande. Minus med Max självbetjäningskassa är att den inte har anpassning för personer med funktionshinder, som både McDonalds och Burger King är bättre på. Vi hade velat utse Max till vinnare av denna utvärdering, men tyvärr är detta helt enkelt omöjligt då deras självbetjäningskassor alltså inte tar hänsyn till personer med funktionshinder.

McDonalds självbetjäningskassor har anpassning för funktionshindrade men deras kassor löser inte det mest primära: att öka effektiviteten av besöket på restaurangen vid beställning av mat. En enkel beställning är alldeles för krånglig att genomföra, så pass krånglig att det med hög sannolikhet går snabbare att beställa i den bemannade kassan istället.

Gå en kurs hos inUse Academy! Kolla in utbudet här!

UX in Libraries – it's all about inclusion!

Sara Lerén

Our Director of Agile Development and Inclusive Design, Sara Lerén, has given a well appreciated talk at the UX in Libraries conference in Sheffield. She came home full of inspiration and here she passes it on to you!

When Andy Priestner first reached out and asked me if I would be interested in doing a keynote at the UX in Libraries conference, he initially thought I needed some convincing regarding the coolness of library people. Little did he know that no convincing was necessary, library people are one of my favorite kinds of people and some of the most exciting UX initiatives I've heard about have happened in libraries. Like that time when the National Library of Sweden used a Lean UX approach to build a new search function (Swedish).

I was also pleasantly surprised when I learned that the fourth edition of UXLibs was going to focus on the theme of Inclusive UX, and I had a great time preparing my keynote. It got me thinking about the summer of 1994 when I worked at the public library in Mölnlycke and spent a lot of time ridding magazines of racist leaflets that our local nazi skinheads had put there. It eventually turned into a talk called "Inclusive design – all about the extremes", and a great summary can be found at Ingela Wahlgren's blog (Swedish).

It's been almost three weeks since the UXLibs IV conference, and still various impressions from talks, workshops and other conversations keep popping up. The interaction that made the biggest impact on me was when Kit Heyam had finished his talk on creating trans-inclusive libraries and two different parents of trans children came up to give him their heartfelt thanks for raising awareness. It truly was an awesome talk, with a very pedagogical approach using storytelling and cuddly toys personas to explain how trans people can experience various interactions in a library.

I also really enjoyed Ben Watson and Angela Groth-Seary's talk about the accessibility study they did at the University of Kent. Anyone who refers to Simon Sinek's Golden circle gets a gold star in my book since it's one of my favorite models, and they did a great job of explaining why they were doing the accessibility study to start with. It all had to do with trying to make things better, understanding barriers and understanding how students feel. "Putting in ramps and lifts to information", as Ben put it, is a great anaology for making information more accessible for people with print disabilities. They also shared one of the best quotes of the entire conference that came from one of their students:

"I am always telling non-disabled people that the best way to approach a disabled person is with the question "How can I help?". Because from that I know that you want to help, you don't know how to help, you trust me that I can explain and you don't have any preconceptions which can destroy the helping process."

Janine Bradbury's talk about navigating the library as a researcher of colour was the perfect way to round off a set of inspiring and thought provoking talks and workshops. By telling us about her own personal experiences of different libraries and showing a clip of Maya Angelou explaining how a library can be like a rainbow in the clouds, she made it clear that libraries as such have great potential for inclusion but that a great deal of decolonisation is still very much needed. At the end of her talk she gave some great book tips, I've started reading Between the world and me by Ta-Nehisi Coates and did not get far before I found another great quote:

"But race is the child of racism, not the father. And the process of naming 'the people' has never been a matter of genealogy and physigonomy so much as one of hierarchy."

Next on my summer reading list, thanks to Janine, are We should all be feminists by Chimamanda Ngozi Adichie and The collected autobiographies of Maya Angelou. I wish you all a great reading summer, and if you want to know more about the UXLibs conference be sure the check out the blog posts by Andy, Shelley Gullikson and of course Ingela's awesome ”konferensrapport” (Swedish)".

Namrata Mehta – The Dual Opportunity of UX in India

Ola Nilsson

Namrata Mehta in her talk at From Business to Buttons 2018. Take some time and get another perspective!

More videos from FBTB18? Here! 

Namrata Mehta is a design researcher and innovation consultant, focused on bringing user-centered approaches to public service delivery in emerging markets. In her talk Namrata brings a global perspective to the field of service design, talking through examples from her work with the Government of Haryana, India. She is focusing on the strengths and limits of user experience in public service delivery and global product development.

She has consulted on a wide range of subjects with clients in the private, public and social sector. When she isn’t bringing local insights to global product development, Namrata is away photographing abandoned bathtubs in Indian cities. 

 


More videos from FBTB18? Here!