iPad - första intrycken

Jonas Söderström

Vi är ett par hundra personer - 98 procent män – som köar utanför Apple Store i det annars tomma köpcentret på Staten Island i New York. Alla andra butiker har stängt. Men här är det karnevalsstämning. När de första lyckliga kunderna kommer ut, lyckligt vinkande med sina iPad-kartonger, hurrar hela kön.

En efter en slussas vi in av butikens anställda, som också verkar ha gripits av stämningen: de studsar fram, tjoar och gör high-five till varandra. Alla har blå t-shirts med texten ”iPad”.

”Så när fick ni in dem?” frågar jag Margaret som langar fram min reserverade iPad. ”Bara för några minuter sen” skrattar hon. ”Vill ni ha några tillbehör?”

När man får upp apparaten ur kartongen tar det en stund att komma igång. Den måste kopplas till din dator, en ny version av iTunes måste laddas ner. På lanseringsdagen gick det ganska trögt; lite väl många entusiastiska köpare försökte nog göra det exakt samtidigt. Och den måste synkas och nya licensavtal ska godkännas. Men sen är den igång.

Hur revolutionerande är det då?

Nå ... om man redan har en iPhone eller iPod touch ser iPaden ganska välbekant ut. Skärmen har samma knappar och appar, i stort sett.

Första överraskningen är i stället tyngden. Lite i tyngsta laget för att hålla i med en hand, i alla fall en längre stund, och i synnerhet kanske för den som har problem med handlederna.

Den officiellt rekommenderade positionen för att hantera iPaden är i soffan, med knäna uppdragna. Så jag kryper upp och provar.

Skärmen reagerar otroligt snabbt. Mitt tålamod med normalt slöa pekskärmar – som till exempel i SL:s biljettautomater – kommer att vara noll i fortsättningen.

Den är lika skarp som på iPhone. Men storleken gör det till en ren njutning att läsa text . Bilderna har strålande djup och färgåtergivning.

Är då iPaden bara en manick för soffpotatisar?

Nej, jag tror inte det. En fördel med den stora skärmen är att det är mycket enklare att dela upplevelsen på den (jämfört med till exempel en iPhone). Det är också enklare än med en traditionell laptop. Man kan skicka den emellan sig, och då är det bara ytterligare en fördel att slippa ett tangentbord som tar plats.

Jag tror alltså att iPad kan bli en socialare apparat. Den kommer att passa för tillfällen där man har direkta mänskliga möten, direkt mänsklig interaktion, som kan ges digitalt stöd.

Med Planets 2.0 blir skärmen en stjärnkarta som kan rita upp himlavalvet i alla riktningar. Jag ser redan hur man tar ut barnen – eller barnbarnen! - på kvällen och vrider på plattan och hittar stjärnbilderna tillsammans. Jag tror vi kommer att få se en mängd applikationer för undervisning, där en lärare och en eller flera elever kan samarbeta över vad de ser på skärmen. Skärmen kan ju också läsas även snett från sidan (till skillnad från traditionella laptop-skärmar), så alla behöver inte ha den rakt framför sig.

Eller tänk dig ett möte på jobbet: plattan kommer att skickas runt för att låta alla kryssa i sin närvaro, eller för att låta alla lägga sin beställning på hämtmaten.

Säkert kommer det också att komma mängder med applikationer för barn: ”böcker” – eller vad man ska kalla dem - med animerade illustrationer och interaktiva inslag. Alice i underlandet, med animerade versioner av John Tenniels klassiska illustrationer, finns redan att ladda ner. Den är ljuvlig att se.

Ytterligare en fördel har förstås iPaden för barn som inte lärt sig alfabetet ännu och inte behöver ett tangentbord.

Motsvarigheten för vuxna blir tidskrifter och fyrfärgsmagasin. Ett första försök kommer från Bonnier: en version av aprilnumret av Popular Science finns att ladda ner till iPaden.

Här finns artiklar om konstruktion av vindkraftverk, bygg din egen månlandare och så funkar en elpistol. Det är snyggt; bilderna är verkligen lysande. Texten flyter ovanpå bilden, och rullas fram med en liten knyck med fingertoppen. Bläddra fram en ny artikel i sidled, läs texten genom att rulla nedåt.

Upplevelsen är något helt annat än webben. Tonvikten ligger på pedagogik och förklarande bilder. Det påminner mycket mer om de produktioner som gjordes för CD-mediet i början och mitten av nittiotalet, innan webben slog igenom.

Popular Science-prototypen är publicerad på plattformen Mag+ från Bonnier. Den behöver utvecklas vad gäller interaktionsdesign och informationsarkitektur. En vettig innehållsförteckning saknas, så det är svårt att hitta bland artiklarna. Och jag förväntar mig att kunna klicka på saker för att läsa mer, men det fungerar inte.

Men det är ett klart lovande första steg. Mediebranschen hoppas att vi ska vilja betala för att läsa magasin via läsplattor, snarare än gratis på webben. Det kan nog tänkas att man vill. Hur mycket är en annan fråga. Nio kronor? Nitton kronor?

Alla appar till iPhone ska fungera på iPad. En del är precis desamma; med en knapp kan de förstoras så de fyller hela skärmen. Men många appar designas nu om för att bättre utnyttja den större skärmen.

Flera av Apples egna program har fått helt nya utseenden. Kalendern ser inte alls ut som iCal, men det är en angenäm förbättring.

En spaning är ju att fler och fler digitala produkter nu får en grafisk design som imiterar verkligheten. iPad-kalendern är som en bok på skärmen, med pärm i läder, bindning i mitten och sidor som rör sig som papperssidor. E-böckerna ställs i en bokhylla av ådrat trä.

Det känns befriande att kunna använda båda händerna på tangentbordet (i soff-positionen, alltså). Det går oväntat snabbt att skriva, och jag gör få fel. Feedbacken i ljud och bild från tangenterna ersätter gott och väl bristen på taktil feedback. Nog funkar det bra även för lite mer än statusmeddelanden på Facebook.

Kommer iPaden att erövra världen? Jorå. Och den kommer framför allt att få otaliga efterföljare, som kommer att utveckla konceptet ännu mer (precis som iPhone gav alla mobiltillverkare en spark i baken).

Vi kommer att få se lättare plattor, mittemellanstora plattor, plattor för spel och lek, och plattor för arbete. Plattor med videokamera kommer snart, för bildtelefoni (det som telefonbolagen misslyckats med att få till, men så gärna vill).

Och då kommer datorer med tangentbord bara att vara en nisch-produkt bland många; den maskin man använder när man ska skriva stora mängder text.

Lämna en kommentar

7 kommentarer

  • En iPad till varje anställd | Användbart

    [...] på in inUse är en av alla som har skrivit om iPaden och de anställda där borta måste vara extra [...]

  • iPad – 10 kommentarer och 15 minuter demo |

    [...] Det finns en film på samma tema från Allt om Mac som har packat upp och testat iPad, och även UI-gurun Jonas Söderström har summerat sina första intryck. [...]

  • Johan Groth

    Spännande läsning. Bekräftar i mångt och mycket de tankar jag fört fram tidigare (http://www.gogab.se/2010/ipad-ar-en-revolution-och-vissa-fattar-ingenting) om iPad som ett gränssnitt mot allt vad du vill göra. Detta är något annat än att vara en ny sorts dator/mobil/what not.

    Vi ser en revolution av hela konceptet "dator" eller "mobil". Denna förändring driver i sin tur en utveckling av olika tjänster, funktioner etc. på nätet till vilket vårt "fönster" i form av iPadden öppnar sig.

  • Peter H

    "Och den måste synkas och nya licensavtal ska godkännas. Men sen är den igång."

    'Avtal ska slutas med djävulen, men sen är den igång!' ;-)

  • Topp 5 på inUseful.se « inUseful

    [...] iPad – första intrycken (Här vill jag passa på att påminna om följande pärla från arkiven) [...]

  • inUseful fyller 1000 « inUseful

    [...] iPad – första intrycken (4 april, 2010) [...]

  • Fyra år bakåt i tiden « inUseful

    […] iPad presenterades för 4 år sedan så var jag sjukt sugen på att kasta ut papperstidningen, att slippa bära ut dessa berg av papper […]