Modernare gränssnitt ger säkrare t-banetrafik

Rebecca Hallqvist

Färgen på väggarna har just torkat, kontorsmöblerna är designade och står i rätt position. Den fysiska miljön för trafikledarna på SL:s röda linje är färdig för inflyttning. Men än kvarstår mycket arbete i projektet – nu börjar arbetet med den digitala arbetsmiljön.

Jag kom in i projektet för snart två år sedan. Jag arbetar i en projektgrupp som agerar beställare och bedömer lösningarna som leverantören Ansaldo tar fram. Man kan säga att jag säkerställer användbarheten i den mjukvara som trafikledarna ska använda.

Det gamla analoga systemet måste nämligen bytas ut. Ett nytt digitalt signalsystem är ett måste eftersom det analoga inte kan hantera tätare trafik samtidigt som resenärerna i Stockholm blir allt fler.

En av de största utmaningarna för mig är att alla gamla system måste följa med – det kostar för mycket att köpa in nya eftersom de inte är helt utdaterade. Därför är det mycket teknik och integration som prioriteras i projektet.

”Trafikledare är superspecialister och har hög kapacitet att lära sig”, det får jag ofta höra. Förvisso är det sant, men ta en titt på bilden ovan. Här har man inte tagit hänsyn till stressade situationer, eller att du snabbt måste kunna förstå och få en överblick. Du kanske arbetar som trafikinformatör i ditt team och inte har erfarenhet av tekniken i banan men ändå behöver förstå symboler och varningar.  Eller så arbetar du utanför kontrollrummet och är intresserad av att läsa loggar och kolla hur banan beter sig precis just nu?  Det är viktigt att göra tröskeln så låg som möjligt, för att olika roller ska kunna arbeta snabbt och göra rätt.

Jag har arbetat mycket med att dra ner på antalet färger som används i systemet. Tidigare fanns det 14 olika färgkoder för att visa olika saker. Dessutom slösade man distinkta färger som grön, röd och gul på ungefär liknande meddelanden.

Man bör ha max 4–6 färger. Jag förenklade färgschemat radikalt och använde sex färgkoder med var sitt ”meddelande”. Dels för att det är viktigt att se skillnad på färgerna men också för att det måste vara lätt för användaren att minnas betydelsen.

De första tre färgerna betyder att något kräver uppmärksamhet. Rött är konsekvent en larmfärg, den kräver ett ingripande. Den lila färgen betyder att trafikledaren måste uppmärksamma något och planera en åtgärd. Gult visar att något avviker från det normala men att det egentligen inte är någon fara.

De blå färgerna indikerar normala aktiva händelser, för att visa flöden. Svart används för avstängt och grönt visar ett specialfall där optiska signaler faktiskt lyser grönt i banan, som i äldre system där tågen inte är uppkopplade. Så här ser det nya grafiska användargränssnittet för trafikstyrningssystemet ut. Trafiken flyter bra i den översta vyn och i princip allt är blått.

På bilden nedan syns larmlägen, de tre markeringarna som är röda indikerar att trafikledaren måste åtgärda problemet.

Titta noga på bilden innan du riktar uppmärksamheten mot det gamla gränssnittet nedan. Lättare eller svårare att urskilja larmen? Larmindikeringarna är faktiskt på precis samma ställen i de båda layouterna. Bilderna illustrerar tydligt varför man bör tona ned bakgrundsinformationen och lyfta fram det mest essentiella.

Storlek på tecken och symboler är en annan aspekt som jag tittat på. Där har jag och en kollega räknat på avståndet mellan ögat och skärmen. Efter det använde vi oss av standarder för att räkna ut hur stort ett tecken på skärmen bör vara. I en trafikledningscentral måste jag ta hänsyn till flera avstånd, vilket gör det svårare. Där är det är inte bara den egna arbetsplatsen som är viktig, utan även att man ser bra på den stora översiktsskärmen som alla roller är intresserade av.

Ljusinsläppet i röda linjens nya kontrollrum är stort, både från sidan men också från ovan genom flera lanterniner. Vi har ansträngt oss för att behålla bra ljusintag eftersom det håller dig vaken och alert.

Det ställer dock en fråga på sin spets: är det bäst med en ljus eller en mörk bakgrund i skärmarna nära dig och på väggen? Det finns inte bara ett rätt svar här, det beror både på miljö och arbetsuppgift. Vi kan inte styra hur ögat ställer in sig – det kommer att anpassa sig efter det ljusaste området i synfältet. Då gäller det att se till att det intressanta i miljön, det jag försöker titta på, ligger i det ljusaste området. I övrigt har jag jobbat för att balansera kontrasterna. Eftersom användarna hellre tänder lamporna på natten, än stänger ute dagsljuset, föredrog vi ljus bakgrund på skärmarna.

 

Ja … det är häftigt att arbeta med kontrollrum. Alla de saker, som kan ses som detaljer, bidrar till en större helhet. Men allra roligast är ändå när man åstadkommer något som faktiskt förbättrar produkten och därmed förbättrar arbetsmiljön – det som möjliggör bra trafikledningsarbete.  Det kommer i sin tur ha stort genomslag på trafiken i Stockholm. Att vi kan bidra till en så stor samhällsnytta – det är något som är värt att jobba för tycker jag.

***

Vill du veta mer om design av kontrollrum och ledningscentraler? Anmäl dig till vår inspirationsföreläsning Kontrollrum i fokus den 7 oktober. Del 1 i denna serie om kontrollrummet på SL:s röda linje finns också som läsning här på bloggen:  Hållbar arbetsmiljö för SL:s trafikledare.

Lämna en kommentar

1 kommentar

  • Hannes Lindquist

    Fantastiskt! Kul att läsa fortsättningen, mer sånthär!