Myndigheterna måste öppna upp sina system - för inmatning

Jonas Söderström

För några dagar sedan la vi ut den här konceptskissen på YouTube: en app som syftar till att underlätta vardagen för alla som vabbar. (Titta helst i fullskärmsläge!).

Poängen med demon (som faktiskt gjordes redan 2008) är inte bara att visa på en möjlig enkel design. Det finns en mer allmän grundtanke bakom. Och en delvis personlig historia.

Det började 2007. Det året arbetade jag som interaktionsdesigner för Försäkringskassan. Det uppdrag som vi på InUse hade var att utveckla självbetjäningstjänster på webben för flera av de förmåner som Försäkringskassan har hand om.

Grundtanken var klok. En stor del av Försäkringskassans tid togs upp av människor som ringde och frågade om tre rätt enkla saker: Har ni fått mina papper? När får jag mina pengar? Hur mycket blir det?

Men om man i stället kunde ge besked om detta via webben skulle mycket tid sparas, som kunde läggas på mycket angelägnare, tyngre fall.

Därför hjälpte vi Försäkringskassan att arbeta fram ett koncept för ”Mina sidor”. Mina kollegor Lina Holmgren och Ingrid Domingues på InUse gjorde en grundlig effektkartläggning, och tog därefter fram personor, systemtyp, och ett första koncept.

Utifrån konceptet arbetade jag sedan med interaktionsdesign av bland annat ”Mina sidor” och ansökningar för föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning (som oftast går under namnet VAB, Vård av barn).

I dag har flödet för föräldrapenning upp till nio steg. Jag tog ner det till tre och förenklade interaktion och gränssnitt. Här ser ni steg ett (klicka på bilden för att se en stor version). Skiss för att begära föräldrapenning - steg 1 av 3

Våra skisser och prototyper testades och fick mycket höga betyg. För testerna rekrtyterades personer som uttryckligen sa att de inte ville sköta sina Försäkringskasse-ärenden på nätet. Testledaren Mikael Aldman berättade, att han ”aldrig sett så många tappade hakor i ett test”. En vanlig respons från testpersonerna var att ”men om det ser ut så här, då skulle jag använda kassan på webben!”

Allt såg alltså lovande ut. Men när Försäkringskassans dåvarande ledning beslöt att ersätta sina gamla system med ett tyskt affärssystem blev det, som ni säkert minns, ett tekniskt haveri av historiska dimensioner. (Som en parentes kan nämnas att mina kollegor på ett tidigt stadium bestämt hade avrått ledningsgruppen från att använda ett sådant system. De lyssnade inte.)

Under lång tid efter haveriet var jag oerhört frustrerad. Jag var säker på att inget av det jag hade designat någonsin skulle se dagens ljus. Det kändes trist, när jag visste vilken potential som fanns. Till saken hörde att jag också nästan arbetat ihjäl mig med designen. Ledningens tidplan var mycket pressad och helt orealistisk, men utmaningen gjorde att jag jobbade 16-18 timmar per dygn. Tills jag gick in i väggen.

Vad gällde designen fick jag så småningom - lyckligtvis! - fel. Efter att ha reorganiserat verksamheten, städat upp efter fiaskot och börjat om med den tekniska utvecklingen från ruta ett, kunde Försäkringskassan sommaren 2010 faktiskt lägga ut delar av det vi tagit fram som ”Mina sidor”. Det ledde till att forsakringskassan.se hösten 2010 korades till bästa myndighetswebbplats av Internetworld - med ”Mina sidor” som uttryckligt skäl.

Det var naturligtvis roligt att något som jag designat 2007 räckte till utnämningen ”bästa webbplats” 2010.

Men samtidigt hade det ju tagit mycket lång tid.

Och 2008, när frustrationen var tung över att det verkade gå fel med det mesta i teknikprojektet, började jag fundera: det här med VAB till exempel. Skulle det inte gå att göra ännu enklare?

Så jag satte ihop koncept-demon för en VAB-app för touch-skärm.


Syftet med demon är dock, som sagt, inte att bara att visa upp en snabb design. Det finns en ännu viktigare poäng.

Vi kan ha många olika kontakter med myndigheter. Vi ska anmäla att vi varit hemma med sjuka barn. Eller ansöka om bygglov eller dagisplats eller studiemedel. Vi ska intyga att vår inkomst inte är högre än vad vi sagt, eller ange vilken typ av sophämtning vi vill ha till vår sommarstuga.

I nästan samtliga fall ska vi ge ifrån oss olika uppgifter om oss själva. Förr använde vi blanketter. Nu har myndigheterna webbplatser där vi ska mata in information.

Problemet är att myndigheterna envisas med att bygga dessa webbplatser själva. De tar i praktiken monopol på att själva inmatningen - den digitala ”blanketten”.

Men att bygga blanketter, om så digitala, bör inte vara myndigheternas kärnverksamhet. Myndigheternas kärnverksamhet är att fatta belsut. För att fatta rätt beslut behöver man bara ha rätt data. Ett bra formulär finns det många som kan göra.

Vad myndigheterna ska ha är så kallade API:er för sina system - öppna gränssnitt, som gör att vem som helst kan bygga ett system för inmatning till det. Det myndigheten ska verifiera är att dessa system ger korrekta uppgifter in. Det räcker. Någon skulle alltså kunna bygga en VAB-app för iPhone. Eller för Nintendo Wii. Eller Kinetic. Eller Kindle, om så vore. Plattformen spelar ingen roll: bara det är rätt data som skickas in.

Ni har säkert hört om kampen för att myndigheterna ska öppna upp och släppa sina data fria. Det är bra och rätt. Men det kommer inte att revolutionera Sverige.

Här talar vi om ett omvänt behov: att myndigheterna ska öppna upp för att ta emot data. Det har, menar jag, potential för att förändra Sverige i mycket högre grad. Framför allt för att vi då skulle få mer av en öppen marknad, och därigenom konkurrens och ett förändringstryck på offentliga sektorns system.

En VAB-app för Kindle kanske inte är så realistisk eller praktisk. Och det finns en del saker att ta hänsyn till, när det gäller legitimation till exempel. Men de kan lösas. Och en troligare kandidat till VAB-app eller annan inmatning kanske är din internetbank? Jag skulle kunna tänka mig att många banker skulle vilja erbjuda tjänsten ”Anmäl VAB när du är inne hos oss! Du är redan inloggad och pengarna kommer rakt in på ditt konto!”

Så min poäng är: hade Försäkringskassan haft ett sådant öppet API för inmatning ...

... så hade VAB-appen kunnat vara verklighet redan 2008.

Jag funderar på hur mycket tid det kunde ha sparat?

PS: När Försäkringskassans ”Mina sidor” nu haft premiär (till vissa delar), visar det sig att de ursprungliga målen faktiskt infriats. Antalet telefonsamtal om triviala ärenden har minskat drastiskt. Och användarna har kommit med spontant samma beröm, som de ursprungliga testerna visade.

Lämna en kommentar

3 kommentarer

  • morr

    Mycket intressant. Jättespännande faktiskt. Hur går vi vidare? ;)

    Ett problem är ju att många myndigheter köper ett färdigt system som "ska lösa alla deras problem och göra allt så mycket bättre". Men som de inte har någon kontroll över. Det finns inga pengar avsatta för specialanpassningar. De på verksamheterna har inte en tanke på användarvänlighet eller API:er när de sätter kravspecen inför upphandlingen. Eller så sitter de med ett progam från stenåldern som bara de i hela världen vet (på ett ungefär) hur det funkar... oftast för att de har hittat på lite egna genvägar och lösningar och inmatningsfält.

  • OlofB

    Ah, massa typos i föregående kommentar. Fixad variant om du har lust att ta bort förra:

    Intressant!

    Det skulle öppna upp en helt ny marknad, med ”appar” (o dyl) som passar olika behov.

    Håller också med om att myndigheternas primära uppgift med sådan här verksamhet är att ta beslut givet inmatad information. Verifiering/validering/komplettering av data är ett viktigt steg på vägen, och där har myndigheterna en morot att skapa så bra ”felmeddelanden” som möjligt som svar, när inmatning sker. För att minska sina egna kostnader och fokusera på sin roll. Alltså innan själva det mänskliga beslutet, redan på ”parsingnivån” om jag får uttrycka det så.

    Keep up the good work!

  • Mikael

    Jag tror att problemet med att ta emot data inte är att verifiera att datan är korrekt, utan snarare hur man kan säkerställa att datan samlats in på ett ärligt sätt med användarens bästa i åtanke.

    Om användarna inte vet om de kan lita på avsändaren för ett formulär eller applikation blir det mycket problematiskt. Dessutom tror jag inte att det förvaltningsmässigt går att genomföra det omfattande "polisuppdrag" som kommer att krävas för att hålla koll och "godkänna" alla applikation och dess uppdateringar och förändringar.

    Alltså tror jag att följande är en grov förenkling av problemet: "Det myndigheten ska verifiera är att dessa system ger korrekta uppgifter in. Det räcker."