Så var årets dConstruct

Emil Björklund

Brighton Dome, en klassisk teaterlokal där konferensen hålls.I fredags gick konferensen dConstruct av stapeln i Brighton, England. Konferensen utmärker sig genom att ofta lyfta blicken mot större trender och framtidsspaningar inom branschen kring att designa det digitala. I år var inget undantag, temat var kontakytan och spänningsfältet mellan det digitala och det fysiska, och det bjöds på mycket tänkvärt. Här kommer några korta spaningar kring det som framfördes.

 Årets höjdpunkter

Flera prat var både extremt tänkvärda och väl framförda. Två stycken slåss om min favoritmarkering. Kars Alfrink började med att berätta om den bisarra staden Baarle-Nassau/Baarle-Hertog, som ligger i både Belgien och Nederländerna: båda länderna har utspridda exklaver i det andra landets del av staden, vilket resulterar i en stad som fläckvis byter land. Förutom att detta ger intressanta frågeställningar kring adresser/namn (en del hus ligger i båda länderna, och måste således ha 2 telefonnummer och 2 adresser) har det förmodligen inspirerat boken "The City & The City", en roman om två städer som upptar samma yta, där invånarna kulturellt är präglade att inte ens uppfatta invånarna i den andra staden, trots att de tydligt möter varandra. På samma sätt, menar Kars, händer detta redan i våra städer, där olika sammhällsskikt ignorerar varandra - en droguppgörelse kan fortgå i en "spännande" stadsdel precis bredvid ett café där akademiker dricker vin, och ingen av grupperna låtsas om den andra.

Kars Alfrink jobbar själv med speldesign. Han menar att ett spel definieras som en uppsättning regler som en grupp människor kan samlas runt — inte olikt ett samhälle. Genom att skapa "spel" inom en stad eller ett samhälle, som via sina regeluppsättningar och designval låter oss se andra grupper, andra människor, andra städer än det vi vanligtvis ser, jobbar vi mot att minska segregation, och öka kontakten människor och grupper emellan. Som designers i någon form lär vi oss ofta att påverka folks beteenden i det lilla. Då borde vi också ha makt att påverka samhället i stort — frågan är kanske hur mycket vi vågar påverka?

Den andra sessionen som verkligen fångade min uppmärksamhet var Frank Chimero, som pratade om hur vi kan och bör genomföra ett slags "digital arkeologi" på de spår vi lämnar spridda över alla tjänster vi använder - favoritmarkeringar, +1, gilla-tummar, länktips, citat... Allt detta lagras på spridda platser, på spridda tider och med olika sortering. Han pratade om skillnader i de inneboende egenskaperna hos det fysiska kontra det digitala: det förstnämnda synligt, upptäckbart, rumsligt, det sistnämnda osynligt, sökbart, platsoberoende. Ett mer blygsamt och jordnära, men entusiastiskt och snyggt genomfört tal, där Frank föreslog ett antal designprinciper för att låta oss återupptäcka vad vi gjort innan, både genom medvetet uppsökande och spontant snubblande.

Årets besvikelser

Donald Norman, "The Don". Den legendariske designtänkaren och författaren av "The Design of Everyday Things" och "Emotional Design", tillika före detta höjdare på Apple, dessutom medgrundare av Nielsen Norman Group etc. Imponerande meriter till trots kändes det som att hans session levererades utan riktig passion, och den kändes lite "skriven på planet". Don pratade om att alla parametrar kring vår bransch är i svängning: affärsmodeller, fysiska produkter (mobila enheter, touch-skärmar) gränssnittskonventioner (med Apple's omvända scroll i Lion som referenscase) och övergången från produkter/tjänster till system.

Utöver rekommendationen att designa ekosystem snarare än enskilda produkter eller system, samt att bra produkter är de som lyckas berätta en historia var det inte så mycket som Don lyckades få fram som synpunkter. Hans tal fungerade bra som inledning till resten av dagen (det låg först i schemat) men utöver det kändes det lite osammanhängande och utan annan punchline än "are you ready?".

Tyvärr kändes också Kelly Goto som något av en besvikelse. Hon pratade dels om vikten av empati för att göra ett bra designarbete, dels om att designa för det osynliga: vad händer i stegen mellan kontexter, mellan devices, mellan plattformar i en bransch som blir alltmer fragmenterad i hur vi kommer åt de system vi interagerar med? Mot slutet följde en mängd slides kring olika former av systematiskt tänkande kring detta som kommer från japansk metodik. Kelly hade dock helt missbedömt tiden för sin session, och fick hasta igenom det som skulle varit slutsatsen i en rasande fart. Inte riktigt OK för en så erfaren föreläsare.

Årets modigaste

Craig Mod från Flipboard levererade en föreläsning om bokens framtid. Efter en kort genomgång av vikten att undersöka kunskap som faller utanför ens egen specialistsfär och hur vi utforskar nya områden, gled han över i en uppläsning av en skönlitterär text (som jag först antog var skriven av någon annan, men vid närmare efterforskning verkar vara från honom själv) om hur boken som gigantiskt föremål grävs upp i Gobi-öknen, dyrkas som artefakt, därefter sprids som idé för att till sist helt tappa sin form och slutligen återuppstå som system, i form av människors relationer och historiska kunskap om den. Textens idéer förstärktes av en animerad presentation som rullade bakom. Som presentation betraktat var det en tilltalande uppvisning, men jag är rädd att den abstrakta formen gjorde att många tappade tråden, jag var en av dem. Mer konkret kring hans tankar om Boken finns att läsa på hans blogg.

På en andraplats i modigaste-kategorin hamnar Kevin Slavin, som till vardags leder företaget Area/Code, ett företag som designar spel i gränslandet mellan fysiskt och digitalt. Kevin, som även är för sitt Ted Talk om hur algoritmer formar vår vardag, höll ett brandtal om att Augmented Reality i form av extra info via mobiltelefonens kamera och skärm är en återvändsgränd. Han menar att syn är bäst när den är rörlig, och andra sinnesupplevelser är bättre för att skapa intresse för dold data – dagens produkter stjäl vår uppmärksamhet mot en punkt istället för att förbättra den. Ett tal som säkerligen eldade på en och annan debatt hos deltagarna efteråt – åtminstone Don Norman satt och skruvade på sig och skakade på huvudet.

Sammanhängande teman

I slutändan njöt jag i fulla drag av årets konferens. Det utlovade temat höll ihop mycket väl – genomgående var teman kring system snarare än produkter (genom nätets diversifiering i mångfalden av fysiska produkter och interaktionsmönster), och hur ett system måste göras förståeligt genom att berätta historier.

För den som blir nyfiken på detta och resten av presentationerna från dConstruct rekommenderas Lanyrds sida med presentationsmaterial, dessutom kommer det komma upp podcasts från konferensen på dConstruct.org senare.

Lämna en kommentar

1 kommentar