Söderström kräver: Bättre informationsdesign

Jonas Söderström

Jag spanar mot plattformsskylten. Lätt att se: Tåget står på spår 4. Vilken vagn och vilken plats hade jag nu? Jag kollar i appen. Fram med biljetten. Där står det, med stora svarta bokstäver: Jonas Söderström.
Tack SJ, men jag vet vad jag heter...

Vagnsnummer och min plats står däremot med liten, tunn stil. För att kunna läsa dem på skärmen, efter att ha läst skylten uppe på väggen, måste jag fumla fram glasögonen och få på dem, medan jag småspringer för att inte komma försent.

Informationsdesign: Att utforma information så att den blir snabbt och utan tveksamhet eller extra ansträngning begriplig för människor. Bra informationsdesign går dels ut på att göra informationen läsbar rent visuellt, och att uttrycka innehållet så enkelt som möjligt. Men framför allt: att prioritera och gruppera, etikettera eller rubricera informationen så att de för mottagaren mest väsentliga delarna är lättast att uppfatta, och de mindre viktiga, triviala eller redundanta delarna blir mindre framträdande.

Informationsdesign är också den mest förbisedda disciplinen i vår värld med sin ständigt stigande springflod av information, som ständigt hotar att dränka oss.

Mycket tid att leta

Med jämna mellanrum läser du undersökningar som säger att den genomsnittlige tjänstemannen använder si eller så – upprörande – många minuter per dag till att leta efter information. Oftast kommer de där uppskattningarna via tillverkare av något dokumenthanteringssystem eller liknande, som vill sälja in just sitt system.

Men mycket mer sällan stöter man på uppgifter om hur mycket tid som går bort därför att användaren måste leta i dokumentet, skrolla fram och tillbaka, eller läsa det tre gånger innan det går att begripa. Eller byta glasögon! Det är – lovar jag helt ovetenskapligt – en hel del. 

Och inte bara tid! Betänk problemen för Eskil Hedberg och många andra:

Eskil Hedberg är allergisk mot pälsdjur. Det betyder krångel när han ska flyga.
– Senast jag flög var vi tre som bokat in oss som pälsdjursallergiker. Vid incheckningen fick vi alla frågan "Var har du hunden?" berättar han.
Trots att Eskil Hedberg meddelat sin allergi vid bokningen tror incheckningspersonalen att han har djur med sig.
– Då vet de inte hur de ska göra och det har hänt att jag tvingats lämna kön för att invänta extrapersonal, säger han.
Sedan upprepas samma tidskrävande procedur när han ska gå ombord på planet. En procedur som han tycker är kränkande.
(Expressen/Allt om resor: Onödigt krångel för allergiker på flyget)

Men varför gör de så här, då? Jo: 

Enligt SAS bokning beror det på att den kod man lägger in i bokningssystemet börjar likadant för den som har med sig pälsdjur och för den som är allergisk mot dem.
– Incheckningspersonalen ser bara början av koden. Alltså tror de att resenären har djur med sig
, förklarar man på bokningen.

Så dålig informationsdesign – den väsentliga informationen är så placerad att den inte syns – skapade både extra arbete, onödiga köer, förseningar och otrygghet. Och inte bara hos den allergiske utan även hos personalen och hos andra resenärer.

Klippet ovan är i och för sig flera år gammalt vid det här laget. Förhoppningsvis har de ändrat systemet. Men det är ändå en bra illustration på konsekvenserna av dålig informationsdesign.

Och problemet med viktig information som inte ryms på skärmen har snarast blivit större, när vi i allt högre grad konsumerar information från små mobilskärmar. Helt nyligen visade en hantverkare sin mobilapp för mig. I listan med arbetsordrar började adresserna med "Stockholm, Södermalm ..." – vilket var i stort sett allt som syntes på skärmen. Där fanns tio rader ovanpå varandra med bara denna information. Omöjligt alltså att få överblick och veta hur man bäst ska lägga upp sitt arbete utan att klicka på varenda rad, memorera vilken gata, stänga, klicka på nästa, memorera igen, och så vidare...

Så här är ett förslag till bättre infodesign i vardagen. Skulle det inte vara bättre att biljetten såg ut som varianten till höger, än originalet till vänster? Rösta i kommentarerna!

Och medan vi är inne på saken: boardingkort. Boardingkortet i mobilen berättar också med STORA bokstäver det jag är säker på: att jag ska flyga från Edinburgh till Arlanda. Flightnummer och datum (och jag är rätt säker på datumet också!) finns två gånger, för att göra det mera rörigt. Inget mellanslag mellan dagens nummer och månadens namn. Och ett klassiskt misstag inom informationsdesign: etiketten "Boarding" är fetstilad, medan själva värdet "20:35" är i mager stil – svårare att läsa. Plus, info som i alla fall normalt inte är viktig för mig  – SEQ.NO? CLASS M? – har fått lika stort utrymme.

Kunde man inte här få lite större tonvikt på det som är okänt för mig, och viktigt: tid för boarding, gate, min tilldelade plats?

Och då skulle man faktiskt kunna få plats med lite mer användbar info: Flygningens längd och ankomsttid.

Det ska sägas att jag inte lagt ner jättemycket tid på de här skisserna. Någon halvtimme i Photoshop. Exemplen kan säkert förbättras ytterligare.

Så hur svårt kan de vara? Vad säger ni? Ska vi starta en folkrörelse för bättre informationsdesign?


Läs mer på liknande tema: Jag blir galen! (inUse, 2 juni 2008).

Informationsdesign har en del gemensamt med att göra tillgänglig design, visuellt och kognitivt. Några bra råd finns på sammanflätat.

Lämna en kommentar

10 kommentarer

  • Björn Hagström

    Jag har haft en dialog med SJ om appen utan att nå fram riktigt. Det jag alltid vill veta när jag åker tåg är - Avgångstid - Spår - Vagn och plats

    Alla dessa tre ska jag se samlat direkt utan att jag ska behöva klicka på något. Nu är de utspridda på 3 olika ställen av någon konstig anledning. Ingen kan vara betjänt av dagens lösning. Men kan dessutom bara se spårinfo för ett tåg i taget med dagens lösning vilket är dåligt.

  • Gerolf Nauwerck

    Mycket bra! Som en extra bonus kan man ju alltid ge dessa fragmenterade och anemiska designer till en äldre person med dålig syn, som fått ge upp tanken på pappersbiljetter… en enkel och effektiv test.

  • Maria Wårell

    I all interaktionsdesign är det ju viktigt att fundera över vem brukaren är. Jag håller helt med i era synpunkter, men tror tyvärr att ni gör samma misstag som SJ, men på andra hållet. Ni utformar biljetten efter resenärens behov, jag TROR att SJ har utformat den efter konduktörens behov, då biljetten är personlig. Önskvärt hade ju varit att man tog hänsyn till båda brukarnas behov - i samma skärm, eller efter varandra i andvändningsflödet.

  • Tommy

    En sak jag ofta saknar på boardingkort, i flygbolagens appar, etc. är vilken terminal flyget går från. På något sätt förväntas vi hålla reda på var de olika flygbolagen huserar.

    En liten kritik mot det omdesignade boardingkortet: Lätt att i hastigheten ta ”Duration of flight” som ett klockslag. Se SF.se – de undviker på ett smart sätt den risken.

  • Jonas Söderström

    Hej Maria! Jo, jag gissar att namnet var ett krav som dök upp när man började göra biljetter personliga (vilket man kan ha andra synpunkter på). Det var ett antal år sedan, och i början kollade konduktören faktiskt ID-kort mot t ex pappersbiljett. Men nu är det många år sedan någon kollat mitt leg. Så rimligen antar man nu (korrekt) att ens mobiltelefon är en tillräckligt bra och person-säkrande "id-handling" ... vilket ju i sin tur gör det onödigt med namnet.

    Men du har helt rätt: Självklart ska tjänster fungera både för kunder och för anställda!

  • Jonas Söderström

    Tack Tommy, det är säkert rätt. Som sagt, jag la inte ner lång tid på att rådda om i boardingkortet heller.

  • Mats Svensson

    Tack, bra artikel!

    Men... Hade vart bra om du lade en etikett under varje bild, tex: FÖRE - EFTER ... och tydligt och separerade varje grupp med bilder/text från varandra.

    Nu var jag tvungen att gå in och läsa brödtexten över flera flera gånger, för varje bild. Och sedan gå in och läsa brödtexten UNDER flera gånger, för det finns noll gruppering brödtext/bilder.

    Att bara snabbt titta på bilderna och förstå att den ena är en omdesign, och att den ena ska vara bättre än de andra, och vilken som är vilken, går inte.

    Väldigt irriterande och osmidigt.

    Min första tanke innan jag läste texten, och bara kastade ett öga på bilderna, var att allihop skulle vara avskräckande exempel på usel design. Dvs mikroskopisk text på mikroskopiska skärmar, låg-kontast-skit. gigantiska QR-blaffor, uppenbara själv-påtvingade begränsningar av noob-deigners, mm allt jag H A T A R med passion.

  • Stefan Holm

    Hej Maria. Det kan stämma som du säger att biljetten är utformad efter konduktörens behov. Men som daglig pendlare så kan jag se att konduktören läser biljetten från resenärernas telefon. Namnet borde ju i såna fall stå med fettext i konduktörens device. Men, som en pressansvarig en gång svarade på ett möte, då en upprörd resenär undrade varför tågtiderna inte alls var synkade mot busstiderna: Vi är inget serviceföretag, vi är ett transportföretag! Så ett svar skulle kunna vara att SJ värnar mer om konduktörerna än om resenärena ;-)

  • Henrik Ahlén

    Så rätt! Är ju helt obegripligt att så många företag inte förr att ta på sig användar-hatten eller, ännu bättre, involverar slutanvändare när de utvecklar sina digitala tjänster, då skulle de ju upptäcka såna här fadäser. Flygbolag är ju hopplösa, alla kommunikation från dom kommer fortfarande med massa info som inte är relevant för passageraren, interna koder etc. Jag har t ex alltid saknat info om vilken terminal mitt flyg ska gå ifrån, när man sitter där i taxin och undrar vart man ska.

  • Louise

    Röstar FÖR folkrörelse, och FÖR dina förslag. Hur svårt kan det vara ... (Tydligen jättesvårt.)