Att leva med en Roomba

Sofia Dahlgren

Det är framför allt två saker jag gillar med den nyinköpta dammsugaren iRobot Roomba 581. Den bjuder på underhåll-ning i bemärkelsen underhåll av hemmet och underhållning för en 4-åring.

En av de fördelar som brukar framhållas är att dammsugaren kan programmeras att vara verksam under tiden ingen är hemma. Men av flera anledningar bör man kanske undvika göra just detta.

Ett argument som jag läste i ett test var att tidsinställd dammsugning med en Roomba kräver noggrannare upplockning än vanligt om man inte vill att den ska tugga i sig allt möjligt då man inte är hemma och kan hålla ett öga på den.

Men om man istället väljer att vara hemma när den dammsuger har jag upptäckt att jag inte längre behöver tjata på sonen om städning. En 4-åring är klok nog att förstå att en robot inte kan skilja mellan LEGO-bitar och annat skräp. Om vi skulle slarva med upplockningen innan vi slår på Roomban så är sonen ilsnabb med att plocka undan när roboten väl närmar sig. Och han skriker av skräckblandad förtjusning.

Att Roomban rör sig på egen hand och på ett oväntat sätt i olika riktningar, bidrar till upplevelsen av att den är levande. Trots att det är en kvinnoröst som ger instruktioner så blev Roomban snabbt en ”han” att leka jaga med. Roombans närvaro ledde till experiment där rummen släcktes ner för att undersöka om ”han kunde se i mörker”. Han blev helt enkelt en mer spännande art än den vanliga dammsugaren (som förövrigt plockades fram för att få hälsa på nykomlingen).

Bortsett från att det vore poänglöst ur ett barnunderhållningsperspektiv att Roomban dammsuger i vår frånvaro så har jag blivit varnad för att utforska det vidare av en kollega vars Roomba startar mitt i natten. Det sista vi behöver är underhåll-ning av en spökdammsugare.

Om den funkar? Hyfsat bra, men med tanke på en och annan nysattack misstänker jag att den vispar lite bättre än den suger. Min gamla Nilfisk dammsugare från 70-talet har ännu inte sett sina bästa dagar.

Lämna en kommentar