Det är resan som är mödan värd – eller?

Lotta Willstedt

Hur är det egentligen att pendla med tåg och buss i Skåne? Förseningar och tågkaos må vara vanliga, men vad måste en rutinresenär rusta sig för en vanlig dag? dag? Handlar det bara om att ta sig mellan A och B, på snabbast möjliga sätt, eller finns det andra värden under resan? Hur fördriver man tiden? När bryter man sina rutiner och hur håller man sig uppdaterad?
Vi på inUse fick möjlighet att tillsammans med Skånetrafiken kartlägga rutinresenärens vardag. Vi använde oss av mobil etnografi.

En inblick i pendlarens vardag med hjälp av mobil etnografi

Hemresan – en sann historia

Torsdag eftermiddag – dags för hemfärd. Du vill gärna hinna med det tidiga tåget idag. Förra torsdagen blev det så sent när du fick vänta tre kvart på perrongen på grund av “obehöriga på spåret”. Du stod tålmodigt och väntade i blåsten medan avgångstiden sköts upp, fem minuter i taget. Du kände dig så lurad. Så får det inte bli idag! Måste hinna till träningen. Du väljer därför att ta Pågatåget en kvart tidigare trots att det har lite sämre benutrymme.

Men vad nu då? Varför står det fullt med folk uppe på gångbron ovanför spåren? Du tittar på skyltarna och ser att ditt tåg ska komma in på spår 3, men det är några minuter sent. Aha! Det är fler än du som vet att de brukar ändra spår i sista minuten. Ingen vill chansa att gå ner på perrongen om det blir spårändring. Japp, där ändrades spåret! Nu ska tåget komma in på spår 2 istället. Folkmassan väller fram. Hoppas ingen ramlar i rulltrappan. Du hade tänkt sitta lugnt och skönt i den tysta kupén, men nu blir det svårt att hinna fram och norpa en plats. Du kryssar mellan människor på perrongen. Din tunga ryggsäck slänger fram och tillbaka och du börjar bli svettig på ryggen.

Nej, ingen sittplats! Du ställer dig med ryggsäcken mellan fötterna, och försöker luta dig diskret mot närmaste säte. Typiskt. Du vill ju bara sjunka ner och titta vidare på Game of Thrones. Istället måste du ständigt maka på dig för resenärer som tränger sig förbi och se till att ingen trampar på ryggsäcken. Nästa station brukar det vara många som går av. Du tittar dig misstänksamt omkring och försöker lista ut vem som ska resa sig. Tåget saktar in och du är beredd. Platsen närmast blir tomt och du får chans att sätta dig och pusta ut. På med hörlurarna. Denna egen-tid är guld värd. 

Varför mobil etnografi?

Att lära sig om människans beteende genom att följa och observera är ofta tidsödande och dessutom begränsat till just den situation man befinner sig i tillsammans med den man följer. Ett alternativ till att observera och skugga personer är att be dem rapportera själva, genom att skriva journal eller dagbok över just det man vill lära sig mer om. Nackdelen med dagboksskrivande är att det sällan sker i stunden. Det blir en efterrapportering där viktiga detaljer missas. I dagens samhälle kan vi räkna med att alla har en uppkopplad telefon. Som researcher kan man utnyttja detta och rekrytera dem som är villiga att rapportera om sina upplevelser här och nu, till exempel via chatt. Ord och meningar kan dessutom kompletteras med foto och film. En annan viktig poäng är att researchern kan fånga personen i stunden och ställa följdfrågor direkt. Den personliga dialogen skapar en relation som gör det naturligt att dela med sig. I en chatt är också enkelt att påminna och uppmuntra till att dela ännu fler tankar.

Lärdomar från studien

Att samla in data med hjälp av mobil etnografi är väldigt engagerande. Man kommer personer in på livet och det är fascinerande hur mycket människor är villiga att dela med sig av. Vi har fångat upplevelser, händelser, känslor och tankar om en möjlig framtid. Att ha deltagare som rapporterar självmant i stunden får mig som researcher att vara på tårna. Det är värdefullt att ställa följdfrågor i rätt ögonblick. Om man lyckas fånga personen i skrivande stund så har man större chans att få ut ännu mer. 

“Dessutom glömde jag mina hörlurar vilket är ganska jobbigt eftersom
jag pendlar nästan 2 timmar i varje riktning.” 

“Vad gjorde du då?”

“Som tur var så fungerade eluttaget på tåget så jag kunde spela spel
på min telefon och ladda den samtidigt.”

Studien pågick i sammanlagt tre veckor. Under perioden var det både påsk och första maj, vilket var en risk som vi var medvetna om. Men det visade sig snarare ge en rikare inblick i hur livet är. Vi såg att man tar sig tid vid bytet mellan tåg och buss för att handla lite extra grejer till påsk. Eller att man slutar tidigare och passar på att köpa med sig jordgubbar och skumpa till Valborg. 

Vi har lärt oss att pendlaren inte går på autopilot utan omvärderar, och justerar sin resa beroende på livspusslet. Resan börjar redan hemma eller på jobbet, då man kollar upp trafikläget – och att hitta pålitlig information är en av utmaningarna. De flesta vill förstås minimera restiden, men många lägger till marginaler för att vara på den säkra sidan. För informationen man får, går inte alltid att lita på. 

“Det står på tavlan att fyra bussar är på ingång, alla kommer om 0 minuter, det kan inte stämma tänker jag.”

För många är det dessutom inte själva restiden som avgör ens val. Det handlar mycket om vad man kan använda restiden till. Man väljer kanske en annan avgång eller rutt bara för att få se lite trevligare omgivningar eller få bättre chans att få sittplats.

“Jag saknar att jobba och vara i stan. Att åka via torget gör att jag får en gnutta stadspuls, roligare människor och skyltfönster att spana in. Det brukar också vara bättre plats på bussen därifrån.”

 

Vi rekryterade till studien via Skånetrafikens Facebooksida. Intresset var enormt. Det visar på att folk är engagerade och att kollektivtrafiken är en del i deras liv. Målet var att följa 15 personer i rusningstid som reser med minst ett byte på intressanta sträckor. Mitt tips till alla som vill sätta upp en liknande studie – överrekrytera! För det är alltid några som hoppar av på vägen. Någon blir sjuk, eller tycker det är för stor insats i förhållande till ersättningen. Det finns också de som är mer fåordiga och som är svårare att komma in på livet. Av de 20 personer vi erbjöd att delta i studien blev det till slut endast 9 stycken som var aktiva.  

Mål och mening i vår färd

Redan 1927 skrev Karin Boye:

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Visst stämmer det. Vägen till målet kan mycket väl vara värdefull för en som pendlar. Vissa utnyttjar sin färd till att ta en paus från alla måsten, koppla av och sjunka in i sin egen bubbla. Skånetrafiken har därmed en utmaning i att tillgodose detta behov, att inte bara förflytta resenären från A till B på utsatt tid, utan också göra detta på ett sätt där man inte behöver ta så stort ansvar för färden, hålla ständig koll på information, förhålla sig till medresenärer, armbåga sig fram och klura ut genvägar för att nå sitt mål. 

Tänk om rutinresenärerna kunde känna sig mer avslappnade på resan och uppleva att tiden de spenderar med Skånetrafiken är väl använd. Att hitta lösningarna för detta hade med största sannolikt bidragit till mer nöjda resenärer och till den förflyttning som vi på inUse tillsammans med Skånetrafiken vill få till.


Sugen på att gå en kurs på inUse Academy? Ta en titt på höstens kurser!

Lämna en kommentar