From Brains to Business

Johan Berndtsson

STIMDI-konferensen strax innan jul gjorde jag en kort personlig betraktelse över mer än 20 års utveckling inom MDI-området. Här är en liten sammanfattning av det som jag pratade om.

Jag påbörjade min bana i branschen 1979, då jag började min Systemvetenskapliga utbildning. Jag var mäkta imponerad över alla kunniga människor som fanns på universitetet och mycket fascinerad över att jag skulle vara med om en sådan fantastisk kunskapsutveckling. Systemteori med verksamhetsfokus var ett av ämnena och där talades bland annat om att man skulle bygga systemet för avnämarna. Efter att detta begrepp kommit upp vid flera tillfällen tog jag mod till mig och frågade vad det betydde. Jo, det visade sig att begreppet avnämare betydde "alla som har intresse av lösningen, dvs användaren, köparen, verksamhetsansvarige etc. Det kändes fel i magen att stoppa alla dessa under en rubrik, men jag hade ju inget konkret att komma med och dessutom så måste man förstås lita på alla dessa erfarna och kunniga människor.

Jag tycker att man kan beskriva utvecklingen genom att betrakta med vilka perspektiv som vi har sett på människan Jag ger inga tidsangivelser för varje perspektiv, utan nöjer mej att presentera dem i en sekvens. Jag menar att de existerar parallellt, men varierat i popularitet.

Perspektiven har tagit oss "from Brains to Business", dvs från att betrakta människan som en biologisk varelse till att betrakta människan som värdeskapare. De olika perspektiven - som jag ser det - är:

  • Människan som biologisk varelse. Här ville vi ta reda på "sanningen" om hur det mänskliga systemet fungerar. Vi fäste elektroder på hjärnan och tog fram objektiva mätvärden. Vi var mycket intresserade av hur hjärnan och motoriken fungerade. Ergonomi var ett honnörsord.
    Vi som jobbade i branschen höll på med "Human Factors" och de system som byggdes handlade om klassisk produktivitet, att ersätta rutinuppgifter med IT. Detta synsätt hängde sig delvis kvar ända in i 90-talet. Jag minns min förvåning då många i branschen påtalade att vårt sätt att göra användningstester också innebar att vi påverkade användarna eftersom vi samtidigt ställer frågor och vägleder i de fall användaren inte klarar uppgiften. För mej har det alltid varit självklart att handledaren ska styra så att testet helt säkert svarar på de frågor man ville ha svar på när testet sattes upp. Det betyder ju då att man leder användaren så att man utforskar de oklara områdena och så att man lägger så lite tid som möjligt på annat..
  • Människan som social varelse. Här sattes fokus på att människan fungerar i ett socialt och organisatoriskt sammanhang och att hon kommunicerar med andra människor hela tiden för att lösa sina uppgifter. IT blev en social aktör och ibland var också IT det media genom vilket man kommunicerade. Vi som jobbade i branschen jobbade med "Contextual inquiry/design" och "Participatory design". De system vi jobbade med var dels de klassiska produktivitetshöjande, men helst jobbade vi med "samarbetssystem" (CSCW). Själv minns jag det fantastiska i att kunna kommunicera via videokonferens, det var ju häftigt! Baksidan var ju att dålig bandbredd gjorde att ansiktsrörelserna snarare var stillbilder, så att vid det tillfälle som någon sa en lustighet kunde han se högst allvarlig ut och vice versa. Som vi vet så är kroppsspråk och ansiktuttryck viktigare än vad som sägs, så vid varje videokonferens blev jag tvungen att använda stor del av min energi till att bortse från ansiktsuttrycken. Lite tragiskt eftersom videokonferensens huvudsyfte var att ge den rika bilden, inte bara rösten…
  • Människan som njutare. Här hade vi insett att människan inte bara ville lösa uppgifter i ett socialt sammanhang, utan att hon också ville ha en upplevelse. Det blev viktigt att det man jobbade skulle se bra ut. Vi som jobbade i branschen höll på med "User Experience" och de applikationer som byggdes var i huvudsak webbplatser, ofta med inslag av e-handel. Samtidigt med vårt arbete som satte fokus på vikten av att känna målgruppernas behov, förväntningar och drivkrafter bättre så hade programmerare, systemarkitekter och projektledarna gått på RUP-kurs och lärt sig att man skulle jobba med "avnämare"….nej jag menar "aktörer"… :
  • Människan som värdeskapare. Nu har vi insett att människan har ett val om hon vill använda tjänsterna och produkterna eller ej, och att detta har direkta ekonomiska konsekvenser. Användare av webbtjänster kan välja att lösa sina behov på en annan bättre webbplats. Även användare av interna system kan välja att avstå, vilket ofta blir pinsamt tydligt i de verksamheter där man inför standardsystem för uppgifter i kärnverksamheten. Vi som jobbar i branschen har lärt oss att prata "affärsnytta" och "Business cases"…eller också håller vi precis på med det. Att förklara att användningskvalitet är en nödvändighet för att skapa reella affärsvärden och reella nyttor i en verksamhet är absolut nödvändigt. För att vi ska klara det så behöver vi förståss kunskaperna från de tidigare perspektiven.

Jaha, är det slut då, när vi alla lärt oss att utveckla IT med nyttan i fokus? Nej jag hoppas att jag själv får vara med att initiera ett annat perspektivskifte. Här handlar det om att se människan som samhällsbyggare. Eftersom IT är en alltmer integrerad del av människors vardag så skapar det också samhället, vi får helt enkelt det samhälle vi vill ha! Jag skulle vilja se ett samhälle där vi gör livet enkelt och behagligt för människan, så att hon i högre utsträckning än tidigare får möjlighet att ägna sig åt det hon är bra på; att samtala, skapa och njuta.

/Ingrid Ottersten

Lämna en kommentar