Hållbar design i årets sommarprat

Sara Lerén

”Vilka sommarprat rekommenderar du?”. Den frågan har du fått i sommar, eller hur? Vår Director of Sustainable Design, Sara Lerén, tar det ett steg längre och svarar på frågan ”Vilket sommarprat med ett hållbarhetsanslag rekommenderar du?”

I våras satte vi igång arbetet med att utveckla området Sustainable Design på inUse, och under rådande omständigheter har det varit svårt att släppa tankarna på hållbarhet även under semestern. Många semestertraditioner har behövts justeras eller helt strykas, och jag har särskilt uppskattat de saker som fungerat som de brukar. Som programmet sommar i P1, som sänts som planerat. Och även där märks ett ökat hållbarhetsfokus från en mängd olika perspektiv, vilket gett extra inspiration och tankar inför höstens fortsatta arbete.

Greta Thunberg

Först ut, 20/6, var Greta Thunberg, som gav en spännande inblick i förra årets seglats över Atlanten för att delta vid FN:s klimattoppmöte. Skickligt blandat med vass kritik riktad mot nuvarande politiska och ekonomiska modell som inte fungerar om vi ska kunna rädda vår planet:

”Det som måste till är för obekvämt, opopulärt och olönsamt.”

Och även om det är jobbig lyssning så glimrar det till med såväl humoristiska betraktelser som ett visst mått av hopp. Greta är tydlig med att det som behövs för en hållbar utveckling är samarbete:

”Det enda är att gå samman, samla alla experter, lägga allt annat åt sidan och anpassa sig efter den nya verkligheten. Det finns inte tid att invänta exakta svar. Det finns inget vaccin. Hade vi vetat hur man löser krisen hade den inte varit en kris.”

Och apropå kriser så påpekar hon att coronakrisen visat att världen faktiskt har musklerna för att samarbeta och agera i en kris när det när det verkligen gäller. Jag håller med, och jag hoppas att vi alla i och med covid-19 fått lite bättre självförtroende när det gäller att förändra vårt beteende för att hjälpa såväl oss själva som våra medmänniskor.

Anders Tegnell

Och apropå att designa för beteendeförändring så var det en ren fröjd att lyssna på Anders Tegnells sommarprat 24/6! Allra mest intressant var hans resonemang kring just mänskligt beteende och att det är effektivare på lång sikt att motivera människor att göra rätt snarare än att införa tvångsåtgärder:

”Det kanske viktigaste jag och världen lärde oss efter ebolaepidemin var att man aldrig kan begränsa en epidemi eller en pandemi utan att ha med sig befolkningen. Nästan alla åtgärder man inför kräver någon form av anpassning av allas vardag och det är därför viktigt att skapa en förståelse för varför det behövs.”

Ur ett hållbarhetsperspektiv är såklart mänskligt beteende centralt, men för att säkra långsiktiga positiva effekter krävs ett holistiskt perspektiv där man också räknar in alla de verksamheter som bär upp vårt samhälle. Resonemangen kring olika åtgärder är givande att ta del av, och det är särskilt glädjande att stor hänsyn tagits till barnperspektivet vad gäller beslutet att hålla grundskolorna öppna:

”Barn som inte går i skolan förlorar ett socialt sammanhang, missar skolmåltider och riskerar att inte få giltiga slutbetyg. Faktorer som kraftigt påverkar deras chanser att leva ett liv med god hälsa. Även korta perioder utan skola drabbar barn hårt, speciellt barn som redan har det svårt på olika sätt.”

Personkulten kring Anders Tegnell saknar motstycke, på gott och ont. Min personliga favorit är Billy Opels spontantinspelade låt Statsepidemiologen, som väl beskriver hur en relativt okänd person med ett jobb som få ens hade hört talas om plötsligt blev rikskändis. Anders själv tycker att det konstigaste var fokuset på hans klädstil:

”Knäppast var reportagen om min klädstil, om man nu kan kalla det en stil. Och att en kedja för begagnade kläder började annonsera om Tegnell-stilen gjorde att mina döttrar hade svårt att hålla sig för skratt.”

Lars Wallin

Någon som är mer välbevandrad vad gäller mode och stil är Lars Wallin som sommarpratade 29/7. Han inleder starkt med att berätta om när han som nyutexad från Beckmans designhögskola hamnade på sjukhuset med sprucken tarm, framstressad av tidigare trauman från svår mobbning. Sedan tappar programmet lite styrfart när han byter form till att låta programmet bli en enmansintervju där han själv både ställer frågorna och ger svaren.

Det är ändå intressant att få en inblick i mode- och kläddesign, särskilt den kreativa processen och sårbarheten som uppstår när man släpper alla filter och låter skapandet leva sitt eget liv. Som mest intressant blir det när han pratar om hållbarhet inom modebranschen:

”Det är ohållbart att överproducera och överkonsumera som vi hittills gjort. Min bransch är tyvärr en av de största miljöbovarna idag. Jag vill lägga största ansvaret på lågprisindustrin. Deras filosofi är att producera så mycket som möjligt, så billigt som möjligt. Dom har lurat oss att tro att vi inte har råd med kvalitet, och jobbat stenhårt med att sätta likhetstecken mellan billigt och bra.”

Lars prat påminner mig om att det finns en enorm kraft i berättelser om sårbarhet, som alltid trumfar berättelser om framgång utan motgångar. Jag hade velat veta mer om hans upplevelse av att växa upp och vara annorlunda, och hur han hanterar såväl den sortens sårbarhet som den kreativa sårbarheten.

Gunilla von Platen

Min absoluta favorit har varit det sommarprat som med stor integritet berättat om såväl sårbarhet som kamp och som jag tycker att alla borde höra – Gunilla von Platens sommarprat 19/7. Hon berättar målande om de två starka kvinnor som format henne – hennes farmor och hennes mamma. Farmor som överlevde folkmordet på assyrier och syrianer på 1910- och 20-talet, men förlorade hela sin familj. Och som blev den trygga person som alltid stod på Gunillas sida i hennes kamp för att gå sin egen väg under uppväxten i Sverige.

Mamma Maria, som innan flykten från den turkiska byn Zaz mirakulöst överlevde att bli skjuten med fem skott efter att hon försökt skydda sin brorsdotter Sikare från att bli kidnappad. Och som senare hade svårt att acklimatisera sig till det svenska samhället och försökte hindra Gunilla från att frigöra sig och bli självständig.

Gunilla liknar hederskulturen hon växte upp i med maktstrukturerna hon stött på inom affärsvärldens toppskikt, och belyser problematiken med homogena grupperingar där destruktiva traditioner gärna lever kvar:

”Män anställer män i näringslivet. Män sätter mäns löner och sitter i varandras styrelser, och gnuggar varandras stolar till döddagar hellre än att släppa in en kvinna. Även om de låter påskina annat.”

Det är svårt att bryta gamla traditioner och trampa nya stigar, och för att kunna göra det behöver vi både trygghet i form av stöttning och inspiration i form av någon annan som lyckats med den svåra förändringen. Det gäller både individuellt, precis som Gunillas historia visar, och strukturellt. Om vi ska lyckas ställa om till hållbar utveckling behöver vi denna typ av historier för att kunna förstå och lita på att förändring faktiskt är möjlig.

De viktigaste insikterna från dessa prat vill jag sammanfatta. Här kommer de:

  • Om de allra svåraste hållbarhetsproblemen ska kunna lösas krävs samarbete mellan människor som tänker på olika vis. Homogena grupper med människor som tänker lika kommer aldrig att bli tillräckligt bra på att hitta kreativa lösningar.
  • Förståelsen för hur mänskligt beteende fungerar är absolut nödvändig för att hitta lösningar som skapar positiva effekter på lång sikt.
  • För att hjälpa såväl individer som organisationer att förändras krävs både trygghet och inspiration. Utan trygghet kommer vi alltid att bli mer korkade än nödvändigt, och förebilder hjälper oss med extra energi för att orka förändras.

Här ett exempel på hållbarhetsfokus i ett av våra case!

Lämna en kommentar