Kunskapen i världen - och i näsan

Jonas Söderström

Nasan_okandJag tänkte meddela lite nya rön som sipprat igenom från den där parallella it-världen, där de verkar behöva så krångliga lösningar för enkla saker ( som till exempel radiosändare i kläderna i stället för tvättetiketter.) Det senaste uppfångade pekar på att varelserna i detta parallella universum saknar näsor. Eller i alla fall luktsinne. Så här säger de nämligen, i en artikel som läckt över till vår värld:

"Om min dotter har öppnat ett paket jordgubbskräm har jag ingen aning om huruvida den är bra eller dålig när jag hittar krämen"

Stackarn. Ingen aning. Ingen näsa. Istället utvecklar de därför ett system med e-papper: elektroniska komponenter som trycks på en pappersyta.

"Om en timer aktiveras när fliken på paketet rivs av kan jag lätt se hur länge det har varit öppnat, säger Göran Gustafsson, ansvarig för den tryckta elektroniken vid Acreo. Liknande displayer skulle kunna känna av kvaliteten på mjölk och förlänga bäst före-datumet om paketet hålls välkylt och oöppnat ..."

* * *

Vad som gör detta galet är inte tekniken. Jag tvivlar inte på att tunna, tryckta kretsar kommer att få fantastiska tillämpningar så småningom. (Men e-papper är en av de där sakerna som nu utlovats i många år redan, och jag trodde nog att det "intelligenta köket" begravdes i början av 2000-talet.)

Problemet här är, framför allt, att det finns en sådan grov o-förståelse i it-världen om vad information är, vad kunskap är. Så okej, här kommer en snabbkurs i hur vi i vårt universum kunnat överleva som art ända tills nu, utan att ha en elektronisk metod för att dokumentera när ett paket jordgubbskräm eller mjölk öppnades:

Vi använd näsan. Du är kanske inte medveten om det, men den där saken som sticker fram strax ovanför munnen är en utmärkt detektor. Luktar mjölken surt? Drick den inte.

Vi använder erfarenhet: Flyter det luddiga gröna mossliknande öar på krämen? Det kallas mögel: saknas det, är krämen säkert okej.

Vi använder kommunikation: Fråga dottern när hon öppnade det. (Du kanske skulle prata mer med din dotter över huvud taget, så inte allt hon gör är en total överraskning för dig?)

Vi använder minnet. När du tittade i kylskåpet igår, var krämen öppnad då? Stod den över huvud taget där? Du kanske handlade krämen själv? Eller vet att din fru handlade den för tre dagar sedan på ICA? (Kan det vara så att det var fyra månader sedan du över huvud taget reflekterade över vad som stod i kylen? Du kanske skulle ägna dig lite mer regelbundet åt hushållssysslorna?)

Vi använder logik: Jag vet att dottern har kort skoldag på tisdag; det är enda dagen hon äter mellis hemma; de övriga dagarna har hon varit borta; idag är det onsdag, ergo har hon öppnat den i går, ergo är den säkert okej.

* * *

Världen omkring oss är fantastiskt rik på information. Det går ett nät av tusen osynliga trådar mellan den och våra minnen, våra sinnesförnimmelser och erfarenheter. Vi använder hundratals olika sätt och metoder för att förstå och tolka vår omvärld.

Den information vi får genom tekniska system är tvärtom, i alltför många fall, en reducerad version av kunskapen och informationen i världen. Inte en utökad. Den ser kanske smart ut, men den är fattigare. Varför hjälper inte en timer? Därför att vi till exempel ändå inte vet om dottern lämnat mjölken ute på bordet eller ställde tilbaka den i kylen direkt. Eller om det var strömavbrott och kylskåpet slogs av! (Om vi inte också bygger in sensorer och loggfiler etc - men varför? För it-världen tenderar att uppfinna konstruerade lösningar på problem som redan har lösningar - se ovan.)

Jobbar man med it-system möter man förr eller senare denna halvt dolda, sällan artikulerade, men ytterst vanliga föreställning: att informationen som finns i ett digitalt system är bättre, ädlare, korrektare, mer användbar ...  Bara ett exempel på var jag ofta ser det: hur man ställer orealistiska förhoppningar på intranät - när den användbara informationen i verkligheten finns på helt andra ställen inom organisationen.

Med e-papper verkar det dock som om mina farhågor blir besannade: "De första tillämpningarna blir troligtvis i stället reklam", förklarar branschens företrädare.

"Mavis Bascom read the letter hastily and passed it across the breakfast table to her husband, Fred, who read the first paragraph and exclaimed, "She'll be here this afternoon!" but neither Mavis nor the two children heard him because the cereal box was going "Boom! Boom!" so loudly. Presently it stopped and the bread said urgently, "One good slice deserves another! How about another slice all around, eh, Mother?" Mavis put four slices into the toaster, and then there was a brief silence. (Ur Ann Warren Griffiths: Captive Audience)

Sån tur att det inte är i den här världen det kommer att ske. /Jonas Söderström

Lämna en kommentar

5 kommentarer

  • Jonas

    Underhållande och tänkvärt skrivet! Jag antar att man gjort misstaget att titta på tekniken och fråga sig vad man kan göra med den istället för att vända på det. "Det här problemet finns - vad kan vi göra åt det."

  • Peppe Bergqvist

    Vi skriver datum på saker vi öppnar och ställer tillbaka i kylen, inte just mjölk, men däremot grädde, tacosås, kryddpastor etc. Sånt som kan vara svårare att avgöra om det är gammalt eller ej. Just grädde är lite farligt då det innehåller mycket fett och snabbt blir gammalt t ex.

  • Johan

    Varför inte bara titta, lukta och smaka på grädden Peppe?

  • Ola Widin

    Haha, fick mej att tänka på en annan berättelse från den parallella världen där man kan skapa ytterst komplexa lösningar på icke-problem: http://thedailywtf.com/Articles/The_Complicator_0x27_s_Gloves.aspx

  • Anders Fougstedt

    Intressant! Håller med Jonas om att det verkar vara så att man utgått från tekniken i stället för att ha utgått från människornas behov. Sedan vrider och vänder man på kombinationer av tekniken och vår vardag och letar möjliga produkter. Detta i stället för att först titta på vad för problem vår vardag ställer, sedan leta teknik att lösa de problemen med. Elektroniskt papper är en cool idé och jag hoppas det en dag blir användbara produkter av det, men om man kan lösa de problem produkterna är riktade mot med sina fem sinnen i stället så kommer ingen ändå köpa dem...