Naturliga användargränssnitt och hjälpsamma robotar

Olof Liliengren

Siggraph är en årlig konferens i Nordamerika med fokus på grafisk gränssnittsteknologi och nya tekniker för att interagera med dator. Konferensen har pågått i över 30 år Sedan förra året kör man nu en version i Asien, där förra årets ort för konferensen var i Singapore och i år är den i Yokohama, Japan.

Konferensen inleddes med seminarier om datorspelsteknik och ett föredrag om metoder för att öka processorkraften så man kan skapa mer avancerade och detaljerade 3D-renderingar och specialeffekter. Man berättade också om erfarenheterna från produktionen av olika filmer, som t.ex. 2012. Presentationerna kan sammanfattas med: Imponerande CGI och mindre imponerande PowerPoints. Efter detta gick dagens fokus över till (för mig) mer relevanta områden.

1. Naturliga användargränssnitt

Utveckling inom gränssnittsteknik går, om man ser till observerade trender på Siggraph, mot mer naturliga användargränssnitt där användaren kan interagera med datorn antingen direkt fysiskt, eller genom att använda mer eller mindre vardagliga objekt. Av de tekniker som presenterats var flertalet fortfarande under utveckling, men det som imponerade var att de som presenterade kunde peka så konkreta användningsområden för den nya tekniken.

Memoryicon

Memoryicon

Memoryicon, applikation för multitouchbord där användaren kan spara information i tags fästa på vardagliga objekt

Vad: En applikation för multitouchbord.

Hur: Genom att fästa s.k. tags på ett vardagligt objekt, tex sin kaffemugg, som man sedan ställer på bordet så kan man genom drag’n’drop lagra information till muggen. En meny som blir kopplad till muggen/taggen låter användaren interagera med information.  Tex history-funktioner för att se vad man gjort med information efter att den lagrades. Informationen som lagras kan till exempel handla om twitter-inlägg, mp3-filer, fotografier eller dokument.

Till vad: Man kan ha information man använder i sitt vardagliga liv kopplat till valfria vardagliga objekt. Ett naturligt interface som gör att  man slipper starta upp sin dator. Det kan också bli enklare att komma ihåg vart man lagrat information av en viss typ då man associerat den med ett vardagligt objekt.

Flex Torque

Vad: Ett haptiskt gränssnitt för fysisk interaktion i VR.

Hur: Detta är en vidareutveckling av en teknik jag stött på tidgare, där man med force-feedback byggt ett gränssnitt för att tex simulera operationer, och på så sätt träna läkare i att operera eller tandläkare att borra. Eftersom området för interaktion är väldigt begränsat pga den begränsade ytan ville man göra ett mer flexibelt system som gör att användaren kan använda hela kroppen för interaktion. Genom två små moterer som sätts runt armen, en på framsidan ovanför biceps och en på armens baksida ovanför triceps, och sedan ha två band som sitter fast ovanför handleden kan man genom forcefeedback simulera fysiskt motstånd.

Till vad: Användningsområden är flera men tex i spel där man ska göra fysiska insatser kan detta användas för att ge feedback till användaren.

Musikinterface

Vad: En tidigare anställd vid Roland Corp, hade byggt en prototyp för att mer intuitivt interagera och bygga musik på ett loopbaserat sätt med fysiska objekt.

Hur: Genom att starta horisontellt placerade kugghul som sitter på en mekanisk motor börjar ett loopat musikstycke att spelas upp. Genom att starta ett till kugghjul och sedan placera det så det roterar tillsammans med det föregående hjulet går musiken i takt. Genom en slider kan man genom timestretchteknologi kontrollera hastigheten på den samlade musiken.

Till vad: Artbetet var fortfarande i tidigt prototypstadie men kändes mycket intressant och skulle kanske kunna bli en uppdaterad och intuitiv form av trummaskin.

Fur-display

Vad: Ett projekt där man kom på att man genom att man aktiverar ”päls” elektriskt och på sätt kommunicera information eller låta användare interagera genom pälsen.päls

Hur: Användaren interagerar tex genom att stryka på pälsen, som då reagerar på beröringen.

Till vad: Användningsområden kan vara till wear-able computing eller för att låta användaren interagera med en pälsbeklädd soffa. Kanske skulle man kunna ha en pälsbeklädd robot som användaren kan interagera med genom att beröra, på samma sätt som man stryker en katt.

2. Robotar

Såklart hade dagen inte varit komplett om man inte sett några robotar här. Och det fick jag :)

kommunikatörI en utställningsmonter fanns produkter från olika robotföretag. Dessa var antingen fortfarande på reserchstadie eller färdiga att säljas. Där visades både robotar som kan hjälpa till i hemmet med dammsugning och tvätta kläder. Tvättroboten fanns dock bara på bild och var inte där ”in person”. Där fanns också robotar för kommunikation och guidning. I denna senare kategori fanns en robot framtagen av NEC. Denna var kul liten sak som sa massa saker på japanska till mig. Har ingen aning om vad den sade men den lätt mycket trevlig. Den blinkade och lät roligt och kommer säkert att sälja bra. :-)

En konkurrent till nyss nämnda, och som fortfarande var under utveckling, var en mer tystlåten kille som med sin alien-look gjorde att den inte alls kändes lika charmig och hjälpsam.

I denna kategori fanns ytterligare en lång, moloken kille som skulle hjälpa till med guidning. Den tittade bara ned i golvet och höll upp en skylt. Hjälpsam? Nja, sådär!

Interaktion med robotar känns som nästa kommande stora utmaning för oss interaktionsdesigners. Efter att stött på ett gäng i real-life känns det inte särskilt science-fiction längre, utan kanske till och med som något man kommer att komma i regelbunden kontakt med redan om ett par år.

Lämna en kommentar