Del 3: Tillgänglighet i T-banan

Nils-Erik Gustafsson

Stockholms tunnelbana har ett försvarligt antal rulltrappor som hjälper resenärerna.

Rulltrapporna i Stockholms tunnelbana har ett par egenskaper som kanske inte är så uppenbara men som bidrar till att alla resenärer och speciellt de med nedsatt syn kan åka säkert.

Idag är vi i allmänhet vana vid att åka i dem, men när världens första rulltrappa togs i bruk på varuhuset Harrods i London 1898 lär en vakt vid trappans topp ha stått beredd med både luktsalt och konjak. Men ett par egenskaper är i alla fall hjälpsamma:

”Räcket”, eller ”handledaren” som det egentligen heter, som man håller i under färden rör sig lite snabbare än vad själva trappan gör. Detta bidrar till att man inte ska tro att man kommer att falla baklänges och tvingar även resenären att återkommande ta nytt grepp under färden. Därigenom motverkas att någon står och dagdrömmer eller drabbas av mikrosömn och riskerar att skada sig när rulltrappan abrupt tar slut.

Rulltrappsslut

Handledaren varnar också när färden tar slut genom att den då gör en kraftig krökning nedåt. Även den som står och sover kan inte missa den signalen om hen bara håller i handledaren. Dessutom finns ofta ett antal gula prickar på trappans ”tröskel” för den som har synen i behåll och riktad nedåt.

Detta är vår tredje del i en serie om tillgänglighet i Stockholms tunnelbana. Spana även in del 1 och del 2.

Lämna en kommentar