Vi har hört låten - eller - varför vi överskattar vår designförmåga

Johan Berndtsson

Har du någon gång suttit med vid ett användningstest och sett utvecklare och andra projektmedlemmar börja svettas (ja faktiskt) när användarna efter upprepade försök misslyckas med vad som kan tyckas vara både enkla och "självklara" uppgifter?

En del av de projektmedlemmar som observerar lyckas naturligtvis att bortförklara problemen som uppstår för testperson 1 och 2, men när 3, 4 och 5 gör samma "fel" så brukar till och med de mest hårdnackade ge med sig.

Både fascinerande och underhållande på en och samma gång.

Så. Hur kommer det sig att så många av oss har så lätt att överskatta vår egen förmåga att skapa självförklarande användargränssnitt?

Madetostick Av en händelse så snubblade jag över en del av svaret i boken Made to Stick av Chip & Dan Heath.

I boken beskriver författarna bland annat ett experiment som utfördes av Elizabeth Newton på Stanford år 1990.

Experimentet, som hon kallade "tappers and listeners" (ung. knackare och lyssnare), illustrerar skillnaden i vad vi tror att vi som kommunikatörer (jfr utvecklare) förmedlar och vad mottagaren (jfr användaren) faktiskt uppfattar.

Deltagarna i experimentet gavs i uppgift att "knacka" en serie kända låtar, och sedan uppskatta huruvida mottagaren skulle kunna gissa vad det var för låt hon knackade.

Knackarna uppskattade att lyssnarna skulle gissa rätt i ca 50% av fallen. Det verkliga utfallet var att lyssnarna gissade rätt på endast 2,5%. Knackarna överskattade med andra ord sin förmåga 20 gånger.

"It's hard to be a tapper. The problem is that tappers have been given knowledge (the song title) that makes it impossible for them to imagine what it's like to lack that knowledge. When they're tapping, they can't imagine what it's like for the listeners to hear isolated taps rather than a song. This is the Curse of Knowledge. Once we know something, we find it hard to imagine what it was like not to know it. Our knowledge has "cursed" us. And it becomes difficult for us to share our knowledge with others, because we can't readily re-create our listeners' state of mind."

För att översätta till vår värld. De som utvecklar systemet har hört låten, de förstår hur systemet fungerar. För dem är de självklart, och det är svårt att sätta sig in i hur det är att inte veta.

Tappers_listeners

Användarna däremot får, efter bästa förmåga, gissa sig till hur systemet fungerar, utan att "höra låten i bakgrunden".

Tack och lov så är vi inte begränsade till att kommunicera med användarna enbart genom knackningar.

Vanliga användargränssnitt är svårt nog.

/Johan Berndtsson

Lämna en kommentar