Agile by Example i Warszawa: Fokusera på det viktiga så löser sig resten

Klockan 10 stod Sara och jag förväntansfulla vid hållplatsen för flygbussen. Planet lyfte från Landvetter mitt på dagen och vi ville äta lunch innan. Väl på bussen började Sara rota frenetiskt i väskan. Hon hade glömt sitt betalkort! "Det är lugnt, jag kan betala" sa jag.

Väl framme vid flygplatsen och incheckningen insåg jag att man brukar ha passet med sig när man reser utomlands. "Jag har inget pass" sa jag till Sara. Efter 20 minuter hos gränspolisen var ett tillfälligt – rosa – pass fixat! 

In genom kontrollen och ombord på planet. 15 minuter efter start ropade piloten i högtalaren. Han förklarar att vi måste återvända till Köpenhamn. Vi har krockat med en fågel. Vi landade igen på Köpenhamns flygplats, de fixade planet, och... bytte personalen. Nu så! Efter en kort flygning landade vi på Frederic Chopin... om än betydligt senare än planerat. 

Taxi till hotellet och en god middag, sedan dags att sova. Och ladda datorn. Det är då jag inser att jag glömt el-adaptern. Vad har man för spänning i vägguttagen i Polen? Försöker stoppa in datorladdaren. Då säger det "poff". Där rök min laddare tänkte jag. Som tur är så har både min dator och telefon lång batteritid. Det kanske klarar sig...

Uppe med tuppen för att äta och vara på plats för att hålla workshop. När vi kom fram till konferensen fanns ingen arrangör på plats ännu. Vi väntade tålmodigt tillsammans med andra föreläsare en halvtimme. Till slut kommer någon som uppmanar oss att själva organisera det hela. Vi förstår ju inte allt som sägs, men inom 10 minuter har vi fått vårt rum. Skönt! Nu ska vi bara installera oss, men jag inser att batteriet i min dator inte kommer att hålla i 3 timmar. "Vi kan byta till min senare" säger Sara och kopierar den sista presentationsfilen. Då inser Sara att hon inte har sin VGA-adapter med. Inget problem säger jag, min PC-sladd funkar till Mac också. 

Klockan blir 8.30 och nästan 30 nyfikna deltagare har hittat fram till vår session. Vi berättade om hur effektiva scrumteam kan bli ännu bättre på att leverera produkter som skapar värde till användarna och verksamheten genom Effektstyrning. Gruppen bestod av erfarna utvecklare och produktägare. Känslan i rummet var härlig, och vi fick många bra kommentarer och frågor. Bäst var nog reflektionen från en deltagare efter sista övningen; "med Effektkartan får man verkligen fokus, och slipper fastna i tyckanden".

Efter workshopen blev det lunch, och sedan en kort promenad i vackra Warszawa innan det var dags att ta taxi till flygplatsen. Mannen som körde oss verkade strassad. Han verkade ha tappat något. Han började titta runt i bilen. Samtidigt som han körde ringde han upp någon, men personen på andra sidan gav honom uppenbarligen ett negativt besked. Han började köra snabbare och snart var han uppe i 100 km/h, mitt inne i stan. Vid en korsning blev det rött ljus, och då stannade han och gick ut och letade runt sätet. Då han hittade den vid Saras fötter. En bunt med sedlar. 

Resten av hemfärden blev lugn. I alla fall jämfört med resten av resan. När vi landat konstaterade vi att själva resan på sätt och vis motsvarat vårt budskap i själva workshopen.

Visserligen glömde vi betalkort, adaptrar och pass. Men vi hade lagt tid på att definiera vårt budskap, förbereda innehålllet ordentligt, fila på presentationen, välja och anpassa övningar, och repetera. 

Så... så länge man fokuserar på det viktiga – den skillnad man vill göra – så ordnar sig allting annat. ;-)