Google Glass: The Good, The Bad and The Ugly

För ett tag sedan skrev jag om mina första intryck som Glasshole. En tid har gått och jag har försökt att göra detta något påträngande tillbehör till en del av min vardag. I ärligehetens namn har det inte gått speciellt bra och det i sig är ett väldigt dåligt betyg. Jag är en early adopter, jag älskar ny teknik - jag kan gå igång på att konfigurera nätverk och få olika apparater att prata med varandra, jag känner separationsångest om jag min telefon inte är på armlängds avstånd, osv. Men trots att jag haft tillgång till Google Glass de senaste veckorna får jag verkligen påminna mig om att använda dem, för jag har ingen inneboende lust att göra det.

Jag har tvingat mig själv att ha dem på mig ute bland folk på stan, men skämdes så mycket att jag kände mig tvungen att sätta på både de tillhörande solglasögonen som man kan "klicka på", samt en keps nerdragen för ögonen.

Jag hade helt enkelt känt mig alldeles för dum för att ha på mig dem "som vanligt" bland okände människor på stan. Det är kanske för att folk är ovana vid dem nu och spontant skulle känna sig skeptiska mot dem.

De appar (eller Glassware som det heter) som i dagsläget finns till Glass är inget som får mig att hoppa jämfota av glädje direkt. Förutom att Google själv har en del appar som finns i glasögonen från början (navigering, mailprogram, kalender, etc.) så kan man även installera andra appar från Google och tredjepartsutvecklare.

Den ”häftigaste” av dessa appar är nog Word Lens. För er som inte är bekanta med Word Lens är det en Augmented Reality-app som översätter text från ett språk till ett annat i realtid. Word Lens är dock inget nytt - vi skrev om tjänsten redan 2010 - vilket gör att jag i alla fall inte blir sådär sjukt imponerad.

Både jag och andra kollegor hade nog större förhoppningar på just Augmented Reality-aspekterna av Glass. Speciellt för oss som minns TATs gamla AR-koncept från 2009 (!). Glass är på ett sätt fortfarande i sin linda och det finns inte så många appar som är utvecklade för plattformen (20-30 stycken totalt) - men med tanke på att produkten ändå funnits i händerna på utvecklare ett tag så tycker jag att lite mer borde ha hänt.

Det finns en spel-app som heter Mini Games och som är kul i några sekunder - framförallt för de som tittar på när man håller på att prata med Glass eller luta huvudet i diverse olika, onaturliga positioner.

Navigationsappen som finns förinstallerad testade jag på väg till ett släktkalas. Det var helt omöjligt för Glass att förstå vilken adress jag skulle till (inte så konstigt eftersom röstigenkänningen i princip bara fungerar med engelska), men jag lyckades få glasögonen att förstå ”ICA Maxi” (fråga mig inte hur), vilket ligger ganska nära min farbrors hus. Navigationsgränssnittet var helt ok, men jag kände direkt att jag blev en mycket sämre bilförare än vad jag normalt är och om jag skulle jämföra med att navigera med en traditionell GPS så skulle jag föredra det senare alla dagar i veckan.

Men jag skall sluta negga och istället fokusera en stund på de saker som jag faktiskt tycker är positivt med Glass.

Kameran. När man tittar på bilder och videos på den lilla Glass-skärmen så ser de inte mycket ut för världen. Men Glass har en helt ok 5 megapixel-kamera som har en automatisk HDR funktion som kickar när ljusförhållandena kräver det (vilket det ofta gör) och när man tittar på sina foto på datorn ser de förvånansvärt bra ut. Videos spelas in i 720p, vilket känns helt ok för mig. Det känns dock ofantligt töntigt att säga ”Ok glass. Take a picture” eller ”Ok glass. Record a video” och jag har inte vant mig vid det vid det här laget. Det finns dock en ”kamera-knapp” på den ena skalen som gör att man kan ta bilder direkt. Man kan också navigera sig till ”Record a video” - så det går att komma runt pinsamheterna. Jag lyckades ta lite roliga ”actionbilder” på min dotter när jag lekte med henne i trädgården - speciellt bilderna och filmer när man ser båda sina egna händer gillar jag, eftersom det påminner mig om hur det ser ut i first-person-shooter spel (minus vapen då).

Jag gjorde även en film som visar upp vårt nya Malmökontor.

Jag skulle självklart kunna gjort samma video med min iPhone, men nu blir det verkligen från "min synvinkel".

Bilanvändning. Det är nog här jag använt (eller vågat använda) Glass som mest. Här har jag inte alls samma problem med att kommendera Glass att ta foto eller videos och jag lyckades även kolla ett fotbollsresultat via Aftonbladets hemsida (någon som jag dock tror hade gått både smidigare och mer trafiksäkert om jag istället använt min mobiltelefon).

Telefonintegrationen. Nu har jag testkört Glass tillsammans med min iPhone och det funkar, men jag missar en massa trevliga funktioner som jag hade fått om jag hade haft en Androidtelefon istället. Tillexempel så får jag inte mina sms skickade till glasögonen, vilket hade varit trevlig. Däremot så ser jag när någon av mina kontakter ringer mig och har jag lagt in en bild på dem i min kontaktbok så är det bilden som visas. Om det är någon okänd som ringer mig så står det av någon anledning bara ”Incoming” vilket jag inte förstår. Varför inte visa vilket nummer det är som ringer? Informationen finns där nämligen - om jag går och tittar i samtalslistan över mottagna/missade samtal ...

En annan intressant sak jag märkt är att jag i ”trygga miljöer” så som på kontoret eller hemma glömmer bort Glass efter att jag haft på mig dem ett tag. Det verkar kanske konstigt, för jag vet att alla som ser Mig tycker att jag ser ut som en komplett idiot, men precis som med mina vanliga glasögon så blir det att jag fokuserar på det som jag faktiskt tittar på och inte på bågarna till mina glasögon.

Google Glass är som sagt i sin linda och vi kommer nog att få se en massa nya och spännande appar framöver och när de görs ännu mer diskreta så kommer säkert fler människor kunna tänkta sig bära dem. Men jag tror inte mycket på dem som konsumentprodukt, i alla fall inte i det här utförandet. Jag kan se att de kommer användas av människor som arbetar med båda händerna (exempelvis kirurger) och vill kunna få se information samtidigt som man gör något annat. Men för mig är detta inte framtiden - i alla fall inte än. Jag väntar i ställe med spänning på när vi får våra Oculus Rift-glasögon om några månader.