— 4 min read
inUse utökar sitt erbjudande med policydesign
Read 2455 times
När inUse utökar sitt erbjudande inom tjänstedesign till att omfatta policydesign är ledorden inkludera, samskapa, facilitera och visualisera. Det finns redan en bred och djup designpraktik på bolaget som med en stor portion ödmjukhet och engagemang även går att applicera på utveckling av policys.
Julia Stuxgren och Mariangela Clerici fick i uppdrag att undersöka vad det skulle innebära för inUse att ta fram ett erbjudande inom policydesign. Mot slutet av projektet träffar jag dem över video. Deras entusiasm och engagemang smittar av sig och jag befinner mig snart i ett samtal om kluriga och lömska samhällsproblem (så kallade wicked problems), politik och hur policydesign och tjänstedesignmetoder är ett sätt att ta sig an dessa.
“Det handlar i ännu högre grad om om att släppa taget om att design producerar en specifik lösning och att omfamna mångfald och diversitet. Att se design som ett sätt att starta rörelser, och vara en del av en utveckling av global hållbarhet, rättvisa och demokrati”, – Katarina Wetter-Edman och Stefan Holmlid i boken Tjänstedesign, Studentlitteratur, 2021
Även Julia och Mariangela framhåller att det är viktigt att anta ett neutralt förhållningssätt i ett policydesign-projekt. Ännu mer än i ett annat designprojekt.
– Man måste kliva in i en tjänstemannaroll. Det går inte att ha en stark åsikt. Man måste servera förslag. Vad händer om ett privat företag har drivit igenom en policy? Vi måste tjäna alla politiska partier, det är ointressant vad jag själv tycker, säger Julia.
När är det lämpligt att tillämpa policydesign?
— När besluten är människonära och det finns många intressenter spridda över olika organisationer. Till exempel när en park ska utformas och det finns olika medborgarmålgrupper som ska använda parken, som barn, ungdomar och äldre, säger Mariangela. Det handlar om att lyssna till alla parter, invånarna, forskare, experter, och olika intressenter och samskapa med dem. I detta exempel skulle det kunna handla om Stadsplaneringskontoret och föreningar som Naturskyddsföreningen, föreningar för rullstolsbundna invånare och föreningar för näringsidkare i kvarteret med mera.
— När policyn inte gör sitt jobb eller har oönskade konsekvenser. Den kanske missbrukas till exempel. Då är det jätteintressant att kliva in och titta på varför fungerar inte policyn som vi trodde att den skulle fungera? Vad är effekten och hur ser orsakssambanden ut?, säger Julia. Om vi tar frågeställningen: hur kan vi minska barnfattigdom? Det är en komplex fråga, ett wicked problem. Beroende på vilka orsakssamband du lutar dig mot kommer policyn att vara annorlunda utformad, och olika instrument användas. Ett exempel på ett instrument kan vara att flytta skatt från rika till fattiga. Det finns en uppsjö med instrument att jobba med.
Hur kom du i kontakt med policydesign?
— Min bakgrund är att jag har varit aktiv fritidspolitiker i Umeå, där jag suttit i tekniska nämnden. Jag har varit mottagare av policys och har erfarenhet från ett politiskt håll, säger Julia. När jag suttit på andra sidan har jag tagit emot beslutsunderlag i form av dokument med 200 sidor. 30 sådana underlag är mycket att läsa på sin fritid. Som fritidspolitiker får du inte betalt för inläsningstid.
Skulle du presentera underlagen på ett annat sätt?
— Jag skulle göra det mer tillgängligt. Det ska vara möjligt att ta till sig förslagen på ett enkelt sätt. Det ska vara lätt att diskutera och lätt att se flera alternativ. Målet är att det ska vara okomplicerat för de som ska fatta beslut och där kan designmetodik vara en framkomlig väg. Med hjälp av tekniker som storytelling och visualiseringar kan ett faktabaserat material göras mer lättillgängligt.
Vad tycker du är spännande med policydesign, Mariangela?
— Jag vill göra något nyttigt för samhället, representera olika perspektiv och involvera invånare. Det är spännande när många aktörer är inblandade. För att det ska bli ett bra beslut för så många som möjligt, behöver man tänka på hela systemet.
På vilket sätt kan svenska myndigheter gynnas av att använda sig av policydesign?
— Många svenska myndigheter står inför wicked problems. Policydesign är ett sätt att fånga in flera perspektiv och samla in kvalitativa berättelser. En myndighet kan inte lösa alla problem. Varje myndighet behöver egna policys anpassade till sitt uppdrag och dessa policys behöver anpassas till de instrument den myndigheten har att tillgå.
För att lösa utmaningar i större samverkansprojekt mellan till exempel myndigheter, där insikter om medborgarnas upplevelser och förväntningar är viktiga beståndsdelar, har det visat sig framgånsgrikt att sätta upp policylabb.
Men vad är egentligen ett policylabb?
— En plats där man bedriver policydesign, säger Mariangela och skrattar. Flera olika aktörer och områden samarbetar i syfte att ta fram ett regelverk. Det finns juridiska experter, representanter från exempelvis myndigheter och medborgarna som berörs av policyn involveras, fortsätter hon.
RISE och Vinnova är två svenska aktörer som tillämpar policylabb. RISE, Research Institutes of Sweden, bedriver ett policylabb med inriktning mobilitet. Vinnova medorganiserar och finansierar just nu tillfälliga policylabbs hos myndigheter inom ramen för regeringsuppdrag.
Ett policylabb kan alltså vara både långsiktigt och tillfälligt. Gemensamt är att de använder användarcentrerade metoder och kompetenser för att utforska, experimentera och lära inom policyutveckling. Parallellt pågår också ett arbete hos Vinnova med att utvärdera arbetssättet.
Ute i Europa finns det också exempel på policylabb som fått i uppgift att titta på hur man skapar bättre policys överlag, tillägger Julia. PoliVisu är ett exempel på en EU-finansierad aktör som arbetar med databehandling och visualiseringar för att visa på effekterna av olika policys.
Vad kan inUse tillföra i ett projekt där aktörer använder sig av tillvägagångssättet policydesign?
— Vi kan bidra med vårt sätt att samla in information och vår erfarenhet av att samskapa lösningar tillsammans med de som berörs av dem. Det kan innebära att vi bjuder in till workshops där kreativitetstekniker används för att förstå problemen och komma på nya lösningar. inUse har också erfarenhet av att visualisera och visa på olika alternativ, säger Julia.
– Vi underlättar diskussionen för att hitta en väg framåt. Vi bidrar med våra kunskaper om tjänstedesign och beteendevetenskap. Vi är också bra på digitalisering. Genom digitalisering kan man öka transparensen och tilliten till myndigheter och andra offentliga aktörer. Vi är också duktiga på tekniker som AI, men har ett humant perspektiv på teknik, säger Mariangela.
Prototypande och snabbt testa olika lösningar är vi vana vid. Man vill upptäcka brister så snart som möjligt och testa i liten skala först. Om man ska förenkla, vi serverar alternativa koncept och scenarier på en bricka, säger Julia.
LÄS MER: "Fem snabba om – Policy design"