— 2 min read

Lycklig av pekskärm?

Read 501 times

Här är något jag funderat på:  Varför känns det - spontant och instinktivt - så mycket mer tillfredsställande att hantera min pekskärms-manick än min alldeles nya, värsting-men-traditionella-knapp-mobiltelefon?

Det har ingenting med nyttan att göra. Mobilen är väldigt nyttig. Men när jag får dra, snurra, plocka, knipa och svepa med fingrarna känner jag mig mer nöjd, än när jag bara tryckt på knappar. Jag är - subtilt men påtagligt - smått lycklig.

Phonefingers

Beror det på betingning av den där äpplesymbolen? Jag tror inte det. Kanske kan det finnas en alldeles rationell och biologisk förklaring.

* * *

Det finns en rad direkta förbindelser i hjärnan mellan de motoriska centra och de delar som har med känslor att göra - inte minst känslor av välbefinnande.

Och mycket stora delar av våra motoriska centra är ägnade åt just våra händer. Att röra händerna aktiverar faktiskt en större del av hjärnan än att röra mycket större muskelgrupper, som benen.

Det finns förmodligen goda evolutionära skäl till denna direktlina till belöningssystemet. Våra förfäder behövde använda sina finmotoriska precisionmuskler i händer och fingrar för många livsnödvändiga uppgifter: plocka bär, fånga fiskar, skala frukter, avlägsna smuts, plocka parasiter, tillverka redskap, och så vidare. Att hjärnans belöningssystem kickar igång när vi jobbar med händerna är överlevnadssmart.

Det här har faktiskt fått hjärnforskaren och experimentella psykologen Kelly Lambert att lansera en ny teori om varför allt fler i dag drabbas av depression: i knapptryckarsamhället använder vi händerna för lite.

Dagens unga löper mer än tio gånger större risk att drabbas av depression än sina far- och morföräldrar. Här är ett par stycken från Lamberts artikel Depressingly Easy i Scientific American Mind (nr 8/2008 - betalning krävs).

"Movement — and especially hand movements that lead to desired outcomes — plays a key role in both preventing the onset of and building resilience against depression and other emotional disorders. (...)

Is it okay that we have systematically removed physical effort — and all the complexity of movement and thought processes that it implies — from effort-driven rewards? Is contemporary society actually robbing us of certain forms of pleasure so fundamental to our mental health?"


Kelly använder exempel som skillnaden mellan att värma frysta bullar i mikron med en knapptryckning, jämfört med att knåda degen och själv rulla bullarna. Eller att starta diskmaskinen eller faktiskt diska själv.

* * *

Skillnaden mellan att trycka på statiska knappar, och att spela med fingrarna över en hel yta - som i mitt fall - är förstås inte stor, vad gäller fysisk ansträngning.

Men den lilla skillnaden, den något högre graden av rörlighet i fingrarna, är kanske ändå precis tillräcklig för att generera ett litet, svagt surrande i min hjärnas nöjescentra ...

Mer att läsa finns i Kelly Lamberts bok Lifting Depression.

Mer om förbindelserna mellan motorik och känslor (ur ett annat perspektiv) finns också i Daniel Levitins This Is Your Brain on Music.