— 3 min read

Stoppa motorcyklisten!

Read 639 times

Motorcycle

Motorcyklisten är ute och kör igen. Den här gången är det socialminister Göran Hägglund som lockat fram  honom. Hägglund inledde en debattartikel i DN nu i början av sommaren med den här oroande berättelsen:

"En ung man kör omkull på sin motorcykel sent en kväll. Han skadas mycket allvarligt och förlorar medvetandet. Han förs i ilfart till sjukhus, där personalen snabbt väljer att ge honom smärtstillande läkemedel och antibiotika. Först efter flera timmar lyckas man få tag i hans journaler, som faxas från hans hemort. Där upptäcker man att han är allergisk mot just det läkemedel som valdes, och att det är det som gjort att han fått svår andnöd under natten.
Varje år skadas 100.000 patienter på grund av felbehandlingar i vården. Det är en av de saker som framkommer i en undersökning från Socialstyrelsen i dag ..."
(DN 3 juni 2008)

Man kan lätt få intrycket att denne motorcyklist är ett av de fall som Socialstyrelsens upptäckt. Men då tar man miste.

I mer än tio år har nämligen den stackars motorcyklisten åkt runt och råkat ut för samma olycka, igen och igen. Den inträffar lägligt varje gång någon ska argumentera för att bygga upp ett jättelikt, nationellt datasystem där alla patient- eller vårdjournaler ska finnas omedelbart tillgängliga, vare sig de är från vårdcentraler, sjukhus, företagshälsovård eller andra kliniker - kort sagt, alla medicinska data om alla invånare.

Så här skrev brittiska Guardians medicinreporter Michael Cross redan för tre år sedan:

"In the 1990s, we sat through countless PowerPoint scenarios featuring an NHS patient being run over far from home and her life being saved because the emergency crews were able to call up the fact that she was allergic to penicillin.

No one knows where this idea sprang from, but the finger must point at IT companies (...) peddling their 'death of distance' philosophy at anyone who would listen."
(The complications of a botched operation, 24 nov 2005)

Och Göran Hägglund använder också mycket riktigt sin text till att framhålla vilka fantastiska fördelar ett sådant jättelikt datasystem skulle ge.

"Det finns stor potential att bland annat utveckla IT-tekniken för att förbättra vårdens kvalitet och höja patientsäkerheten. ... Den positiva utvecklingen bygger i princip enbart på den till synes enkla åtgärden att gå över från pappersjournaler till IT-baserad dokumentation  ... Risken för att den behandlande läkaren ska missa rutinåtgärder, uppföljningar eller information som är avgörande för att kunna ge rätt behandling minskar dramatiskt."

Att britten Michael Cross inte låter lika entusiastisk som Göran Hägglund beror på att man i Storbritannien sedan ett antal år försökt bygga upp just ett sådant här system. Kostnaden för det "i princip enkla" systemet för National Heatlth Care (NHS) beräknas nu till svindlande minst 150 miljarder kronor.

Projektet ligger många, många år efter tidtabellen. De viktigaste delarna fungerar inte på långa vägar. De få delar som har tagits i bruk är i praktiken oanvändbara eller förfelade. "It really isn't usable" erkände IT-chefen nyligen om en enhet (Fresh trouble for NHS IT system, Guardian 5 jun 2008). "To see how frustrating the wrong kind of e-government can be, look at 'Choose and Book', the flagship project of Britain's £12.4 billion programme Connecting for Health", konstaterade Economist om en annan del  (Notional Health Server - A flagship service adrift, 14 feb 2008).

I Sverige har ett försök i mindre skala också havererat: det så kallade GVD-systemet (Gemensam Vårddokumentation) i Stockholms landsting. Projektet las ner i början av 2008 efter förseningar på flera år, för att förhindra galopperande kostnader.

Men ... det kanske inte är fel på idén, även om försöken hittills gått rakt ner i ån?

Nja. Som Michael Cross påpekar: när folk blir påkörda långt hemifrån

"... in the real [world], outside the world of IT consultants' PowerPoint presentations (...) accident and emergency medicine has evolved relatively effective ways of coping without information".

Men Socialstyrelsens rapport då, den som Göran Hägglund åberopar i sin artikel?

Laddar man ner Vårdskador inom somatisk slutenvård finner man att den är snabbt läst - hela studien är på bara 24 sidor.

Socialstyrelsen har granskat knappt 2000 slumpvis utvalda journaler. Man hittade totalt 169 fall där människor drabbats av skador av felaktig vård. Det är förstås är alldeles för mycket. Är det representativt för vården totalt sett, betyder det mycket riktigt att omkring 100 000 personer skadas av vården per år, precis som Hägglund skriver.

Men de absolut vanligaste orsaken till skador av felaktig vård är slarv och dålig hygien vid ingrepp och operationer (sid 17). 151 av de 169 fallen var infektioner, blödningar eller organskador. Vårdskador som inga journaldata i världen rår på.

Man har å andra sidan hittat exakt 1 fall där en patient - som den internationellt kringresande  motorcyklisten! - drabbats av en onödig allergisk eller immunologisk reaktion. (Sidan 16, tabell IV, Skadetyper hos patienter med skador respektive vårdskador.)

Förhållandet är alltså ungefär 150 mot 1 - eller 0,6 procent av vårdskadorna.

Patientsäkerhet är viktigt. Men inget tyder på att stora journaldatasystem är lösningen. Ingenstans i Socialstyrelsens rapport förespråkas heller något sådant. Det är uppenbart att det finns andra, mycket enklare åtgärder som skulle ge bättre effekt till en bråkdel av kostnaderna.

Ultrasnabba motorhojar. Jättestora datasystem. Båda är våta drömmar för teknikentusiaster - och för säljarna. Men ibland är till och med en vanlig enkel cykel (eller en miniräknare) ett bättre köp.

Låt motorcyklisten rulla tillbaka hojen i garaget!

Bild: Blentley / Flickr under Creative Commons-licens