— 1 min read
Välkommen till inUse, Sandra Damavandi!
Read 2435 times
Sandra är en UX-designer med hållbarhet och kognition i fokus. Hon siktar på att vara en del av produkter som överröstar trender och bidrar till samhällsnytta.
Hur hamnade du på inUse?
– Sara Doltz tog kontakt med mig oktober 2018, just då var jag i ett team som jag trivdes i och var inte redo att lämna. Våren 2020 kände jag mig redo för något nytt och kom att tänka på bland annat inUse. Efter att ha varit på ett par intervjuer så kändes det som att inUse var där jag skulle utvecklas som mest.
Vad har du gjort tidigare som betytt mycket för dig?
– Mitt senaste projekt på Tele2 har betytt rätt mycket för mig, det var en speciell omgivning och jag fick en del insikter om mig själv.
Vad driver dig och vad är dina styrkor?
– Jag älskar problemlösning och att prova på nya saker. Mina styrkor är att jag lyssnar, har en omtanke om användare och produkt och försöker alltid bemöta alla på ett sätt som får dom att känna sig bekväma och hörda.
Jag gillar att ta bort onödig kognitiv belastning eller andra detaljer som man inte behöver.
Vad jobbar du allra helst med i projekt och vad är ditt drömprojekt?
– Jag jobbar allra helst med projekt som gör samhällsnytta. Men något jag vill testa på i framtiden är UX inom TV-spelsbranschen och vården.
Vad har du för designfilosofi?
– Generellt att jobba med hållbarhet i åtanke. Att designa produkter som överlever längre än bara något år eller tills en trend dör ut. Sen gillar jag att ta bort onödig kognitiv belastning eller andra detaljer som man inte behöver.
Vad är dina inspirationskällor till det du designar?
– Primärt så är det mina användare och målgrupp för det projekt jag jobbar i. Behöver jag ytterligare inspiration så kollar jag runt hur andra har gjort i sina lösningar.
Vad tror du är nästa stora grej inom UX eller Service Design?
– AI och machine learning.
Några handfasta tips hur man lyckas med sin design?
– Visa upp och berätta om allt du gör och varför du gör det. UX är så mycket mer än bara fina, klickbara bilder och för att människor runtomkring en ska förstå så måste vi berätta och involvera alla i processen.